Hembygdsförening
Rydfilmen

FRÅN FÄDER HAR DET KOMMIT

Rydfilmen "Från Fäder har det kommit" finns nu på DVD

Filmen finns att köpa hos Ryds kiosk och Ryds Bibliotek.

DVD'n kostar 200:-, ev. porto tillkommer.
Läs mer under fliken DIVERSE och Rydfilmen.......

Dialektord och uttryck från Almundsryd

Enligt hembygdsföreningens gamla protokollböcker tillsattes vid årsmötet 1939 en kommitté med uppgift att nedteckna dialekter från Almundsryd.

Kommittén bestod av Gustaf HåkansonTorstensmåla, Ivar Håkansson, Flygaboda och Hugo Bengtsson, Siggamåla. Vid årsmötet 1940var redan ett ganska stort antal dialektord upptecknade, 1941 fortsatte dialektforskningen men1942 hade den gått i stå p.g.a. ordföranden Hugo Bengtssons sjukdom. Den kom dock igång igen och vid årsmötet 1944 meddelades att den ordbok som blivit resultatet av forskningen skulle bli tillgänglig i Hembygdsgården för dem som var intresserade.
Ordboken består av 173 handskrivna sidor i alfabetisk ordning, samlade i en brun pärm med en etikett med texten: Dialekter-Anteckningar av Hugo K:son-Bengtsson Siggamåla Ryd.

 

Hugo K:son-Bengtsson var född 1900. Hanbodde större delen av sitt liv i en liten gråstuga i Siggamåla. Under några år studerade han medicin i Lund, men avbröt studierna och återvände hem till Siggamåla. Klädd i brun överrock och slokhatt sågs han vandra mellan Siggamåla och Ryd. Under ett flertal år var han flitigt engagerad i hembygdsföreningen. Ordförande i dialekt-kommittén 1939-1944, styrelseledamot 1940-1949 och redaktör förårsskriften 1945-1954.

 

Foto: Karin Karlsson

Foto: Karin Karlsson

 

Från mitten av 1950-talet var han bosatt i Växjö där han arbetade som vaktmästare på Smålands Museum. Han avled år 1962 och är begravd på Almundsryds kyrkogård i familjegraven med sina föräldrar K.G. Bengtsson och Emma samt bröderna Axel och Ludvig.

Ordboken har under många år varit bortglömd och kanske försvunnen, men vid en genomgång av gamla arkivalier och städning av hembygdsarkivet vintern 2007-2008 återfanns den bland andra äldre handlingar liggande i en arkivkartong.
Eftersom det handskrivna i den gamla ordboken är svårlast kläcktes idén att försöka skapa enmaskinskriven version och kompletterad med förtydligande texter.
Den kalla och snörika vintern 2010 bildade en grupp bestående av Wainy Holgersson, Stanny Martinsson, Eivor Håkansson, Mona Olsson, Maj Svensson, Stig Andersson, Sten-Inge Gustafsson och Erik Svensson en studiecirkel i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Gruppen tog sig an uppgiften att tyda de handskrivna texterna, förstå och uttala dem samt komplettera dem med förtydligande text. Under nio onsdagskvällar samlades gruppen och arbetade sig, steg for steg, igenom den gamla ordboken. Mellan sammankomsterna upprättade Erik Svensson de maskinskrivna textsidorna. Utöver deltagarna i studiecirkeln har även Laila Persson och Brita Svensson stundtals medverkat.
Resultatet av gruppens arbete blev den här maskinskrivna versionen av den gamla dialekt­forskningen. Samlad i två presentationsmappar kan den nu återigen bli tillgänglig i Hem­bygdsgården for intresserade besökare.

dialektord_orginal001

 

Aa.

Aas-en-ana (aas)=bakdel
Håvåat en vänne se, så haa en aasen bak.
Hur man vänder sig så har man röven bak.

Aasvältes=bakvänt
Dä bliå dau barra aasvältes.
Det blir bara bakvänt.

Aasballa-ana. (aasballa)=sittparti (skinkor).
Hong haa stora aasballa.
Hon har stora skinkor.

Aati-are-ast.(aati)=konstig.
Dä va åjn aatia kaa.
Det var en konstig man.

Aav-et-en.(aav)=arv.
Dä aj åjt aav.
Det är ett arv.

Aavaselvå-t. (aavaselvå)=ärva silver.
Dä aj aavaselvå.
Det är ett arv av silver.

Ab.

Abåss-en-ana. (abåss)=armborst.
Han ai så kroketå som åjn abåss.
Han är så krokig som ett armborst.

Abbas=retas.
Du fau inte abbas mä na.
Du får inte reta henne.

Abå=amper, stark.
Dä va abåt.
Det var starkt.

Af:

Affäktå-na. (affäktå)=gester.
Han haa så aatia affäktå.
Han har så konstiga gester.

Au fäana=verkligen sant.

Jao, dä aj au fäana.

Ja, det är verkligen sant.

Ai.

Ai=är.
Jaa, dä ai dä.
Ja, det är det.

Aingastypa=falla omkull.
Aita de få baiggen, älla läggå han te de så du aingastypa.
Akta dej för baggen, annars stångar han dej så du faller omkull.

Ainge-en-a. (ainge)=ände, slut.
Dä ai ingen ainge pau ulätena.
Det är ingen ände på olåten (alt. olaterna).

Aingavaingt=avigt.
Dä haa du joat aingavaingt.
Det har du gjort avigt.

Ak.

Akånneskrike-na-åna. (akånnneskrike)=nötskrika.
Dä va åjna akånneskrika.
Det var en nötskrika.

Akå-n-na. (akå)=åker.
Ja haa ploat håjle akån.
Jag har plogat hela åkern.

Aktivå=verksam.
Dä ai åjn aktivå kaa.
Det är en verksam man.

Al.

Ale, alme=al ,alm.
Däa växe ale å alme.
Där växer al och alm.

Allvåastadia=stadgad.
Han ai så allvåastadia.
Han är stadgad.

An.

Antanes=angelägen.
Han va sau antanes.
Han var så angelägen.

Anstygg=ful.
Veken anstygga kaa.
Vilken ful man.

Antererada=uppskakad.
Ja ai sau antererada sau.
Jag är så uppskakad så.

Angka-ade-at (angka)= ångra.
Vå ja haa angkat pau att.
Vad jag har ångrat det.

Au.

Aulamaak-en-a=daggmask.
Ja ska plocka aulamaak.
Jag skall plocka daggmask.

Aulamäake=rallarros eller mjölkört.
Häa växe minna aulamäake.
Här växer mycket mjölkört.

Auföe-na (auföe)=avföda(avkomma).
Veka auföe.
Vilken avkomma.

Aufäa-na (aofäa)=hädanfärd.
Ja va mä ve hansa aufäa.
Jag var med vid hans död.

Aula-na (aula)=groddar på t.ex. potatis.
Dä ai langa aula pau päråna.
Det är långa groddar på potatisen.

Autra=ångra, taga tillbaka.
Ja tro ja autra me.
Jag tror jag ångra mej.

Aufallen=avtynad.
Han ai sau aufallen.
Han är så avfallen.

Aufrönting-en-a (aufrönting)=missfoster.
Dä va åjn låjå aufrönting.
Det var ett fult missfoster.

Auvajring-en-a (auvajring)= se aufrönting (missfoster)
Veken auvajring.
Vilket missfoster.

 

Ba.

Ballra-de-at (ballra)=prata strunt.
Han sat å ballrade.
Han satt och pratade strunt.

Balletaska-na (balletaska)=skvallerkäring.
Hon ai åjna redia balletaska.
Hon är en riktig skvallerkäring.

Batti-a-it (batti)=svårt.
Dä va battit.
Det var svårt.

Bakena=lierygg.
Du ska inte slipa pau bakena.
Du skall inte slipa på lieryggen.

Baråje-et (baråje)=husgeråd.
Du haa gått om baråje.
Du har mycket husgeråd.

Baaföttå=barfota.
Nu kan en gau baaföttå.
Nu kan man gå barfota.

Baua=råma.
Koana bauade så dant.
Korna råmade så mycket.

Be

Bekresp-en (bekresp)=beckad lintråd.
Det var en stakå bekresp.
Det var en stark becktråd.

Bejäaning=nederdel av vävnad, t.ex. av en kjol.
Dä va åjna granna bejäaning.
Det var en vacker kjolnederdel.

Beji=låta bli, uppge.
Ja tro ja fau beji att.
Jag tror att jag får låta bli.

Bettel=betsel
Ta hit bettlen.
Ta hit betslet.

Bi.

Bia-ade-at (bia)=vänta.
Bia lite.
Vänta lite.

Bitavis=tidvis.
Hong ai så aajå bitavis.
Hon är så arg tidvis.

 

Bj.

Bjäa-t (bjäå)=berg.
Ramsberg=Bjäat.

Bjäasuåt=bergsurt.
Häa ai dä bjäasuåt.
Här är det bergsurt.

Bjäal=läppsnus.
Ta de åjn bjäal.
Tag dej en pris snus.

Bjäala-ade-t=lägga snus i munnen.
Ja tro du haa böat å bjäala.
Jag tror du har börjat snusa.

Bl.

Blie-na-å (blie)=lakan.
Ta mä råjna blie.
Tag med rena lakan.

Blie, baanablie=bjöja.
Häa a ina blie te ongen.
Här är en blöja till barnet.

Blåjmme-na-å (blåjmme)=blemma, kvissla.
Dä ä baa na lella blåjmme.
Det är bara en liten blemma.

Blingkra-de-at (blingkra)=blinka.
Han blingkrade  så foat.
Han blinkade så fort.

Blaubuka=odon.
Ja haa plockat blaubuka.
Jag har plockat odon.

Blatrai=lövträd.
Häa växe åjn hopå blatrai.
Här växer det en hel del lövträd.

Bloströken=blodfattig, lider av blodbrist.
Hong ai sau bloströken så hong tya inte gau åppe.
Hon har sån blodbrist, så hon kan inte gå uppe.

Bläcken=kabbleka.
Häa växe dä bläcken.
Här växer det kabbleka.

Bo.

Bose-n (bose)=huggorm.
Han glodde som en låjå bose.
Han tittade som en ful huggorm.

Br.

Bråje-na-å (bråje)=utbrett hö, breda.
Dä va na stora bråje.
Det var en stor höbreda.

Brems-na-a (brems)=broms, insekt.
Veken storå brems.
Vilken stor broms.

Brink, liabrink=brant backe.
Baa ja kåmme åpp på denna häana brinkna.
Bara jag kommer upp på den här backen.

Brualåkken=den första knippa av det brutna linet.
Jaa, nu ai brualåkken skaven.
Ja nu är det första linet klart.

Braia, braidde, braitt (braia)=smälta, isynnerhet svinister.
Haa du braitt iståt snaat.
Har du smält istert snart.

Bröttjas-es-at (bröttjas)=brottas.
Skå vi bröttjas.
Ska vi brottas.

Bröte-na (bröte)=linbråka.
Haa du såjtt brötna.
Har du sett linbråkan.

Bräjtå=bräckt, bruten.
Den gråjnen ai bröjtå.
Den grenen är bruten.

Brauajå=häftig, lättretad.
Han bliå sau brauajå.
Han har ett häftigt sinne. Han är lättretad.

Braje-t-en (braje)=pärm.
Dä va staka braje pau bokena.
Det var starka pärmar på boken.

Bu.

Busa-de-at (busa)=gnida.
Ska du busa pau karotten måjå.
Ska du gnida, putsa på karotten mer.

By.

Byngka-de-t (byngka)=att be om något.
Han kom å bynkade om na kaka brö.
Han kom och bad om en kaka bröd.

Bå.

Båjing-en (båjing)=överdelen av en skjorta.
Te båjingen ska de va blaggansväv, men te neadelen
kan en ta skättfallsväv.
Till överdelen skall det vara blaggarnsväv, men
till nederdelen kan man ta skäktefallsväv.

Båjte=stund.
Du kan väll va häa åjtt båjte.
Du kan väl vara här en stund.

Bånn=botten.
Dä ai dauliå bonn pau spannen.
Det är dålig botten på spannen.

Bållna-de-at (bållna)=bulnad, svullnad.
Dä bållna i fingåt.
Det är en svullnad i fingret.

Bållapigga=smärre bölder, kvisslor.
Ja haa nånna bållapigga.
Jag har lite kvisslor.

Båjnaraena=benrangel.
Dä va inte måjå än båjnaraena ij en.
Han var inte mer än ett benrangel.

Båsjsk-å-båjst=beskt.
Dä va båjst.
Det var beskt.

Båate=borta.
Han ä båata nu.
Han är borta nu.

Bä.

Bälflue=stor fluga.
Dä vana bälflue.
Det var en stor fluga.

Bälvanta=bälgvantar.
Han hade stora bälvantar.
Han hade stora bälgvantar.

Bäat=stort.
Han glodde så bäat.
Han tittade så stort.

Bö.

Bökkare, bökkan=tunnbindare.
Dä ai åjn bökkare.
Det är en tunnbindare.

Bösta=slå, banka.
Lätt va å bösta.
Låt bli och banka.

Böst=en stor tung karl.
Dä va åjn böst.
Det var en kraftig karl.

 

Da.

Dangke-t (dangke)=däld.
Däa sto na stora gran nee i åjt dangke.
Det stod en stor gran nere i dälden.

Dajvet=daggigt, fuktigt.
Dä ai dajvet i gräset.
Det är fuktigt i gräset.

Dask-en-a (dask)=klick, bit, hög.
Ta de åjn dask pannkaka.
Ta dig en hög med pannkakor.

Di.

Divla-de-at (divla)=diskutera.
Di stoe å divlade åjtt lajnt båjte.
De stod och diskuterade en lång stund.

Do.

Dogg-en (dogg)=dagg.
Vänn inte höet fånn dä bliå audoggat.
Vänd inte höet förrän det blivit avduggat, (daggen har försvunnit).

Doggmaak-en-a (doggmaak)=daggmask.
Dä gauå bäst å plåkka doggmaaka ve löjtetaint.
Det går bäst och plocka daggmask vid skenet av en lampa.

Dr.

Dråns-en (dråns)=slaga, del till en slaga.
Dän biten duå te åjn pläjladrons.
Den biten duger till en del av en slaga.

Drånt=efterbliven, klumpig person.
Veken heradrånt.
Vilken efterbliven pojke.

Dråp, togga dråp=idissla.
Koåna toggade dråp.
Korna idisslade.

Dröpel-en (dröpel)=tungspene.
Fåa brute di å lötta opp dröplen mäna tesjåj nå di hade ont i halsen
Förr brukade dom lyfta upp tungspenen när de hade ont i halsen.

Dras, droes=kivas.
Di joå alri annat än droes.
De gjorde inget annat än kivades.

Dråfsiå=trög, dum.
Den han haa allti vatt dråfsiå.
Han har alltid varit dum.

Drätta, drätte, drätt=paras, mest angående höns.
Ombyte jöå nöje, saa tåppen, nå han drätte hönsna.
Ombyte förnöjer, sa tuppen, när han parade hönsen.

Då.

Dålma-de-t (dålma)=halvslumra.
Ja dålmade te.
Jag slumrade till.

Dådda=antyda.
Ja tötte di dådda pau att.
Jag tyckte de antydde det.

Dånta-de-at(dånta)=dunka, dova ljud.
Ja haa höat att dä dånta håjle nattna.
Jag hörde det dunkade hela natten.

Dåsma-de-t=se dålma.
Ja lau å dåsmade.
Jag låg och slumrade.

Dåntå=dynt.
Dä va dåntå i fläskasian.
Det var dynt i fläsket.

Dåat=alldeles.
Han sto dåat stella åitt laint båjte.
Han stod stilla en lång stund.

Dä.

Däke-na-å (däke)=flicka.
Dä va na granna däke.
Det var en vacker flicka.

Dö.

Döja, döjde, döjt. (döja)=lida, stå ut.
Ja fau väl döja mä att.
Jag får väl stå ut med det.

Döave=energi.
Det var ingen vidare döave i an.
Det var dålig energi i honom.

 

Fa.

Falli=utmattad.
Han geck tess han va alldåjles falli.
Han gick tills han var alldeles utmattad.

Faoå-t-n.(faoå)=får.
Han ai sau fattiå så han haa inte månn åitt faoå.
Han är så fattig så han har inte mer än ett får.

Fangråies=villrådig.
Nu kan en dau bli fangråies.
Nu blir man villrådig.

Fangraus=se fangråis.
Ja ai så fangraus.
Jag är så villrådig.

Faoraris=avätna lövgrenar.
Dä ai så styft som faoraris.
Det är så styft (hårt) som avätna lövgrenar.

Fi.

Fialeföttå=ödlor.
Häå ai sau minna fialeföttå om somrana.
Här finns så många ödlor på somrarna.

Fj.

Fjoå=fjord.
Häa a ina fjoå au sjönn.
Här är en fjord (vik) av sjön.

Fjälla-de-t (fjälla)=stoppa korv.
Nå du haa fjällat iståbangen, så fau du böaja me levåkoarven.
När du har stoppat isterbanden, får du börja med leverkorven.

Fjäamå=höger, om dragdjur avseende deras ställning till körkarlen.
Fjäamåoxen vell inte dra.
Den högra oxen vill inte dra.

Fjåmlettå=fumlig.
Ja haa blett sao fjåmlettå sing ja blett gammal.
Jag har blivit så fumlig sen jag blev gammal.

Fl.

Flöt-na (flöt)=grädde.
Dä va tjyckå flöt.
Det var tjock grädde.

Flona=den del av båsen där spillningen faller (gödselrännan).
Du fau måka flona.
Du får mocka gödselrännan.

Flåtagräs=ett gräs som växer i diken.
Dä liggå som flåtagräs.
Det ligger som dikesgräs.

Flånsetå=fet, fyllig.
Dä va åjn flånsetå kaa
Det var en fet man.

Flaittå-nå (flaittå)=Flätor.
Kom så ska ja sno ihop flaittånå.
Kom så ska jag fläta ditt hår.

Flygge-na-å (flygge)=flickslyna.
Vecka flygge.
Vilken slyna.

Flaitta-de-t (flaitta)=fläta.
Haa du inte flaittat de ännu, däke.
Har du inte flätat dig än, flicka.

Fnask=större dammkorn.
Ja haa faott fnask i öjnen.
Jag har fått dammkorn (skräp) i ögonen.

Fnasel=hudfjäll, mjäll.
Dä ai fnaset i hutet pao hean.
Det är fjäll i huvudet på pojken.

Fnyst=knyst.
Ja haa inte höat åjtt fnyst.
Jag har inte hört ett knyst.

Fnasla-de-t (fnasla)=rensa bort skal eller fjäll.
Nu skå vi fnasla nötå.
Nu skall vi rensa nötter.

Fr.

Fröjderåkken=friggeråkken, en stjärnbild, Orions bälte.
Haa du såitt Fröjderåkken?
Har du sett Orions bälte.

Frö=groda.
Dä va barra åitt frö.
Det var bara en groda.

Fra-t (fra)=skum.
Dä fraas i kätlen.
Det skummar i kittlen.

Franå=frän.
Han va sao franå så.
Han var så frän.

Frasyåtå=rölleka.
Ja ska gau å plåcka lite frasyåtå.
Jag ska gå och plocka några röllekor.

Fraovaindå= vrång.
Han va sao fraovaindå.
Han var så vrång(frånvänd).

Fröada=befruktade (om ägg).
Ja kan ånnra om äggen ai fröada.
Jag kan undra om äggen är befruktade.

Fu.

Fulj-en-a. (fulj)=fågel.
Nä såi så mönna fulja dä setå pau fuljanekånå.
Nämen tittat så många fåglar det sitter på fågelneken.

Fy.

Fyanas, fyandes, fyånt (fyanas)= vissna.
Nu ai trait fyånt.
Nu har trädet vissnat.

Fyådäj=väsen (oväsen).
Hong haa haollet saodant fyådäj så dä ai ingana lit.
Hon har fört ett sådant oväsen så det är inte likt någonting.

Få.

Fånnas=fånnas te=tänka sig, begripa.
Dä va inte gått å fånnas te dä.
Det var inte lätt och begripa detta.

Fålanet=födslodelen på stoet.
Hong haa åitt bra fålane.
Hon har lätt för att föla.

Fådåjada=förslöad.
Ja ble så fådåjada så ja tydde inte nåat.
Jag blev så förslöad så jag orkade ingenting.

Fåaföta=sätta fötter på strumpskaft.
Ja ska fåaföta åitt paa håså.
Jag skall sticka skaft på ett par strumpor.

Fåflarra-de-t (fåflarra)=att prata bredvid mun.
Nu haa ja nåck fåflarrat me.
Nu har jag nog pratat bredvid mun (förpratat mig).

Fä.

Fäjna-de-t (fäjna)=omfamna.
Han sto å fäjnade na.
Han stod och omfamnade henne.

Fäaja-de-t (fäaja)=färga).
Haa du fäajat gaanet ännu.
Har du färgat garnet ännu.

Fäaja-de-t (fäaja)=grisa.
Navå ska dina so fäaja.
När skall din sugga grisa.

Färas, färades, färats (färas)=väsnas.
Du ska lätta va å färas.
Du ska låta bli och väsnas.

Färiå=grobar.
Dåj äåtåna ai nåck färiå.
De ärtorna är nog grobara.

 

Ga.

Gallbängk-en-a (gallbängk)=gavelbänk.
Boåt staoå ve gallbängken.
Bordet står vid gavelbänken.

Gangråje=ben.
Han haa bra gangråje.
Han har bra ben. (Han har lätt för att gå).

Gaolsnåppe-na-å (gaolsnåppe)=gallko.
Dä ai åina gaolsnåppe.
Det är en gallko.

Gl.

Glispe-na-å (glispe)=liten öppning, t.ex. en dörrspringa.
Ja tittade jönom na glispe.
Jag tittade genom en springa.

Glo=prålande färg.
Föaklät va sao gloanes.
Förklädet var så färggrannt.

Glövå-nå (glövå)=glöd.
Däa ai inga åilglövå.
Där är inga eldglöder.

Glenra-de-t (glenra)=glänsa.
Åjlen glenrade sao grannt.
Elden glänste så vackert.

Glygga-de-t (glygga)=hugga hål i trä med stämjärn.
Ja glyggade ut åitt dörakar.
Jag högg ut ett hål ur ett dörrkar.

Glaske=gladlynt.
Hong va allti glaske nå hong va i sina gröne daa.
Hon var alltid gladlynt i sina unga år.

Glöafåjss-en (glöafåiss)=bröd på glöd.
Ja ska ha åjn glöafåjss.
Jag skall ha ett bröd bakat på glöd.

Gn.

Gnöla-de-t. (gnöla)=jämra sig.
Han lao däå å gnölade.
Han låg där och jämrade sig.

Gnåjslå-na (gnåjslå)=ägodelar.
Dä ai bäst ja taa minna gnåjslå å gaoå.
Det är bäst att jag tar mina ägodelar och går.

Go.

Golaotas=försonas.
Jaa, di fao väll golaotas igen.
Ja, de får väl försonas igen.

Gosent-å (gosent)=givmild).
Dä a ina gosenta mänske.
Det var en givmild människa.

Goråje-t (goråje)=husgeråd.
Nå di skå bosäta se så gaoå dä aot mönna goråje.
När de skall bosätta sig, går det åt mycket husgeråd.

Gosma-de-t. (gosma)=titta.
Han geck å gosmade pao me.
Han gick och tittade på mig.

Gr.

Griskå=hänsynslös person.
Dä va åjn griskå kaa.
Det mar en hänsynslös man.

Groe=grodd.
Dä ai groe pao pärånå.
Det är groddar (ålar) på potatisen.

Grue-na-å (grue)=öppen murning vid spisen.
Du haa inte vatt uttan i gruna å i fyån.(Nedsättande uttryck).
Du har inte varit någon annanstans än hemma vid spisen.

Grätten=kräsen.
Di ai sao grättna pao att.
De är så kräsna på det.

Graje-t-n (graje)=barr.
En fao så mönna graje pao se nå en gaoå i skoen.
Man får så mycket barr på sig när man går i skogen.

Gresa-de-at (gresa)=streta, vara bredbent.
Han sat pao na stätte å gresade.
Han satt så bredbent på en stätta.

Grua-de-at (grua)=gruva.
Däai inte väåt å grua fånn en kåmmå i na grua(tiggarens plats).
Det är inte värt att beklaga sig förrän man kommer i en gruva.

Grötadåppa=mjölk eller annan dryck som förtärdes till gröt.
Jaa, nu ha vi inget annat än mosavann te grötadoppa.
Ja nu har vi inget annat än lingondricka till gröten.

Grimli=smutsig.
Ja fao ta åjn lase å törra ao fönståt mä, dä ai sao grimlet.
Jag får ta en trasa och torka fönstret med, det är så smutsigt.

 

Ha.

Harka-de-t (harka)=harka pao=skynda på med något arbete.
Jaa, nu fao du harka pao mä slaoandet.
Nu får du skynda på med lieslåttern.

Habba-de-t (habba)=habba se=hända.
Dä habbade se sao.
Det hände sig så.

Hams=trams.
Lätt va dä däana hamset.
Låt bli det där tramset.

Hakaring=tät ring.
Di stoe som åin hakaring kring an.
De stod i en tät ring kring honom.

Hackemat=hjärta,lungor o. d. vid slakt av svin, detta
finhackades förr med yxa.
Nu haa ja faott hackematen fäadiå.
Nu har jag fått hackematen färdig.

Hail-en-a=häl.
Ja haa skåat me i hailen.
Jag har skuret mig i hälen.

Haitta, haitt=upphöra att regna.
Dä haitte nåkk snaat.
Det slutar nog snart att regna.

He.

Heå-n-hera (heå)=pojke.
Dä va åjn heå som kom.
Det var en pojke som kom.

Hi.

Hikna-de-t (hikna)=hissna.
Vannet va så kallt så ja hiknade.
Vattnet var så kallt så jag hissnade.

Hin=den andre.
Vaa ai hin heån?
Var är den andre pojken?

Hinvanen=den andra sidan.
Nää, ja sao an hinnvanen stuna.
Nej, jag såg honom den andra sidan stugan.

Hindan=den andra dagen.
Dä va hindan dä hände.
Det var den andra dagen det hände.

Hinganra=varandra.
Di tötte om hinganra.
De tyckte om varandra.

Hippa-de-t (hippa)=häpna.
Ja redigt hippade te.
Jag riktigt häpnade.

Hissiå=häftig.
Han ai sao hissiå så.
Han är så häftig.

Ho.

Holia=tämligen.
Dä va holia bra joat.
Det var tämligen bra gjort.

Hu.

Husly=bostad.
Ja mått väl fao husly nånstans.
Jag måste väl få bostad någonstans.

Husavaaning=husrum.
Han ska fao husavaaning hos me.
Han ska få husrum hos mig.

Hute-t (hute)=huvud.
Vå ska du ha pao hutett?
Vad skall du ha på huvudet?

Hy.

Hydda-de-t (hydda)=akta.
Hong hyddade ongarna.
Hon aktade (skyddade) barnen.

Hyla-de-t (hyla)=krypa undan, gömma sig.
Han hylade ao bak lagaoån.
Han gömde sig bakom ladugården.

Hysing=liten sak.
Dä va åjn hysing.
Det var en liten sak.

Hymma-de-t (hymma)=smussla undan, gömma.
Hong skålle allti hymma få gåbben.
Hon skulla alltid smussla för maken.

Hysta-de-t (hysta)=kasta.
Fåa brute di å hysta slant.
Förr brukade de singla slant.

Hyåndå=beskaffad.
Han va inte saovååt hyåndå.
Han var inte så beskaffad.

Hå.

Håmra-de-t (håmra)=stupa, ramla.
Ja håmrade kull åm åjn ståjn.
Jag ramlade över en sten.

Håse-na-å (håse)=strumpa.
Dä va nya håså.
Det var nya strumpor.

Håseföte-t=strumpfot.
Haa det allt gaott hål pao håsfötet?
Har det redan gått hål på strumpfoten?

Hårring-enå (hårring)=örfil.
Han feck se åjn hårring.
Han fick sig en örfil.

Håmpling-en-å (håmpling)=oformlig bit.
Ja skaa ao åjn bröhåmpling.
Jag skar av en brödbit.

Håtta-de-t (håtta)=stöta.
Ja haa håttat hål te saiakrakana.
Jag har gjort hål till sädeskrakarna.

Håasasjarre=redskap att skrämma varg vid skallgång, typ harskramla.
Dä lät som na håasasjarre.
Det lät som en harskramla.

Håjt=het.
Kaklongen va så håjtå.
Kakelugnen var så het.

Håille-na-å (håille)=hällor för får eller get.
Sät håillna pao faoat.
Sätt hällan (hinderdon) på fåret.

Håbba-de-t (håbba)=sparka.
Kan du inte håbba ao de snöklamparna får du inte gao ing.
Sparkar du inte av dig snöklumparna får du inte gå in.

Hä.

Häapensnäap=dålig tillgång till något.
Antan ska dä va hösenflös ella ska dä va häapensnäap.
Antingen är det för mycket eller är det för litet.

Häje-na-å (häje)=inhägnad sankmark med lövskog.
Dä staoa na laa nee i häjena.
Det står en lada nere vid sankmarken.

Hälane-t (hälane)=mod.
Han haa inte möt hälane.
Han har inte mycket mod.

Hänta=uppsamla ris på slåtterängarna.
Ja ska gao å hänta ris.
Jag skall gå och samla upp ris.

Hängslesjukå=illamående.
Ja har gaott å vatt hängslesjukå mönna daa.
Jag gått och varit illamående i många dagar.

Hära-härat-häat (hära)=riva.
Dä hära i halsen.
Jag har ont i halsen.

Hö.

Höå-t (höå)=lin.
Vekken grannå höå.
Vilket vackert lin.

Hösta-de-t (hösta)=hösta löv=avhugga lövgrenar samt binda dem i kärvar.
Ja ska gao å hösta löv.
Jag skall gå och samla i löv till kärvar.

Höåkå=rask.
Vekken höåkå kaa.
Vilken rask karl.

Hövda-na (hövda)=huvudgärd.
Ja vell ha tvao putå te hövda.
Jag vill ha två kuddar till huvudgärd.

 

Ia.

Ias. Iddes, iss (Ias)=gitta.
Iss du gao ätte åjn spann vann.
Gitter du gå efter en spann vatten.

Il.

Illavåat=besvärligt.
Dä ai sao illavåat å göra nåt i da.
Det är så besvärligt och göra något i dag.

Illakå=elak.
Du fao inte va sao illakå.
Du får inte vara så elak.

Ittåväak=gikt.
Ja haa sao ont ao ittåväak.
Jag har så ont av gikten.

Iv.

Ivlas-des-ts (ivlas)=vara ivrig.
Han ivlades mä sin ståjn.
Han var så ivrig med sin sten.

Ivläa-t-å (ivläa)=ovanläder (på t.ex. en sko)
Ja fao ta dän ivläån å fao minna tofflå ombånnade.
Jag får ta väck ovanlädret och få mina tofflor ombottnade.

 

Ja.

Jaftes=i går kväll
Han kom i jaftes.
Han kom i går kväll.

Je.

Jemenå=vänlig person.
Han va sao gemenå.
Han var så vänlig.

Jenföaning=en del av förning som sändes tillbaka.
Di ska ha halv pannkakna i jenföaning.
De skall ha halva pannkakan tillbaka.

Jo.

Joåbäå=smultron.
Häa växa dä gott om joåbäå.
Här växer det mycket smultron.

Joras-des-ts (joras)=begravas.
Han haa jorats i hinna vekna.
Han begravdes i förra veckan.

Jyske=jumske.
Ja haa ont i jysken.
Jag har ont i jumsken.

Jå.

Jåira-de-t (jåira)=sätta band omkring något.
Den spannen behövdes joiras.
Den spannen behövdes bandas.

Jä.

Jäalöså=otålig, besvärlig.
Du ai sao jäalöså.
Du är så besvärlig.

Jäa-na (jäa)=jäst.
Du fao köpa lite jäa.
Du får köpa lite jäst.

Jällstaong=torkstänger vid spisen.
Häng åpp kåaven te törres pao jällstaongerna.
Häng upp korven på torkstängerna vid spisen.

Jälla=jälla löv=lägga löv i stack i skogen.
Ja ska gao å jälla löv.
Jag skall samla ihop löv i skogen.

Jö.

Jöske-na-å (jöske)=hårtuss.
Ja feck na stora jöske i kaommen nå ja kaommade me.
Jag fick en stor hårtuss i kammen när jag kammade mig.

Jöla-de-t (jöla)=storgråta (även om is som spricker samt även
andra långdragna ljud).
Va jöla du fåa?
Vad gråter du för?

Dä jölade i buken.
Det kurrade i magen.

Jöpen-å (jöpin)=grabbnäve.
Ta na stora jöpen mä rumjöl å lägg i kodreckat.
Ta en stor grabbnäve med rågmjöl och lägg i det flytande kofodret.

 

Ka.

Kaa-t-n (kaa)=kärl.
Ta å deska kaan
Tag ock diska kärlet.

Karall-et-en (karall)=mindre kärl.
Häa ai mönna karall.
Här är många mindre kärl.

Kaost-en-a(kaost)=kvast
Hä ai åjn kaost å sopa gålet mä.
Här är en kvast och sopa golvet med.

Kaom-en-a (kaom)=kam.
Vell du ha åjn kaom å kaomma de mä.
Vill du ha en kam och kamma dig med.

Kampas-des-ts (kampas)=brottas.
Skå vi kampas.
Skall vi brottas.

Karalase-n=disktrasa.
Ska du ha åjn töcken låjå karalase nå du deska.
Skall du ha en sådan ful disktrasa när du diskar.

Koljabro-na=kavelbro (färist).
Däa båate ai na koljabro.
Där borta är en kavelbro.

Kaoe-na=kåda.
Du lutta kaoe.
Du luktar kåda.

Kapåtta-de-t (kapåtta)=avliva.
Vi skån gao å kapåtta grisen.
Vi ska slakta grisen.

Kasola-de-t (kasola)=skrämma.
Katten ai å kasola mä pyttånå.
Katten är och skrämmer hönsen.

Kl.

Klere-na (klere)=taltrast.
Däva åjn klere.
Det var en taltrast.

Klongra-de-t (klongra)=klättra.
Lätt va å klongra pao jäat.
Låt bli och klättra på stängslet.

Klåving-en (klåving)=fiåklåving=fyrkluvet=
Del av stock som kluvits i fyra bitar.

Ja ska bära hem åjn klåving frau haven.
Jag skall bära hem en fyrkluven vedbit från skogen.

Klövja, klövjde klöft=klyva.
Ja ska klövja lite ve.
Jag skall klyva lite ved.

Klongka=läte från en korp.
Ja höa an klongka.
Jag hör han (korpen) klongka.

Klåjna-te-t (klåjna)=smeta.
Du fao inte klåjna ne de.
Du får inte smeta ner dig.

Klåjnbakelse=mandelmusslor.
Di hade klåjnbakelse te förning.
De hade mandelmusslor till förning.

Klaoe-na (klaoe)=klåda.
Ja haa na illaka klaoe.
Jag har en svår klåda.

Klabbiå-t (klabbiå)=blöt, klibbig jord.
Dä va sao klabbit pao akån.
Det var så blött på åkern.

Klökas, klöjtes, klöjts=kräkas.
Dä ai sao lett så en kan klökas aot att.
Det är så fult, så man kan kräkas åt det.

Klak-å (klak)=frodig.
Dä va klaka sai.
Det var frodig säd.

Kn.

Knase-n (knase)=person.
Dä va åjn rikå knase.
Det var en rik person.

Knåjva-t-d (knåjva)=kuva.
Han ble nåk knåjvadå.
Han blev nog kuvad.

Kneple-t (kneple)=linfröhus.
Häa ai åjn påse te kneplet.
Här är en påse till linfröhusen.

Knystå-nå (knystå)=höftknölar på hästar och kor.
Kona ai sao skrin så hong haa så stora knystå.
Kon är så mager så hon har så stora höftknölar.

Knöjlas=knäa.
Ja geck te ja knäjlades.
Jag gick tills jag knäade.

Knäppinga-na (knäppingar)=flata, korta träpinnar varmed
höbågen hopknäpptes.
Ta hit knäppingarna.
Ta hit träpinnarna till höbågen.

Kr.

Kretel-en-a (kretel)=körtel.
Dä va åjn kretel i köttet.
Det var en körtel i köttet.

Kroe-n-a (kroe)=kräva (del av fåglars matstrupe).
Hönna  hade sao mönna sai i kroen.
Hönan hade så mycket säd i krävan.

Kråmpen=fingrarna stela av köld.
Ja geck ute å frös, så ja va sao kråmpen om fingrana.
Jag gick ute och frös så jag stelnade om fingrarna.

Kraoen, kraonare, kraonast (kraoen)=strävsam.
Han va sao kraoen.
Han var så strävsam.

Kröppling-en-a (kröppling)=krympling, liten obetydlig varelse.
Ja köpte åjn liten halvakröppling pao maken.
Jag köpte en halvkrympling (liten dålig gris) på marknaden.

Krösen, krösnen (krösen)=lingon.
Ja ska gå ut i haven, å plåkka krösen.
Jag skall gå ut i skogen och plocka lingon.

Krömska-de-t (krömska)=harkla.
Han geck å krömskade se.
Han gick och harklade sig.

Kridde-na (kridde)=krita.
Ja ska wita muån mä kridde te julna.
Jag skall göra muren vit med krita till julen.

Kråjala-de-t (kråjala)=kräla.
Dä va åjn fialefot som kråjalade ao.
Det var en ödla som krälade iväg.

Kröppas=krypa ihop av kyla.
Han geck å kröppades.
Han gick i kylan och kröp ihop.

Krånta-de-t (krånta)=krama.
Ja kråntade ne påsen i låmmena.
Jag kramade ner påsen i fickan.

Krökla-de-t (krökla)=snärjande frågor, undanflykter.
Han kröklade hit och dit.
Han kom bara med undanflykter.

Kresna-de-t (krisna)=döpa.
Ha di inte lätt krisna ongen ännu.
Har de inte låtit döpa barnet ännu.

Ku.

Ku-en-a (ku)=höstack.
Däa lao åjn storå ku.
Där låg en stor höstack.

Kwav-et (koav)=andnöd.
Ja haa åitt låitt kwav.
Jag har svår andnöd.

Kwäan-na-å (koäam)=kvarn.
Ja ska köra te kwäans.
Jag skall köra till kvarnen.

Kwäana-de-t (koäana)=köra till kvarns.
Ja ska kwäana.
Jag skall till kvarnen och mala.

Kwadda-de-t (koadda)=tillplatta, slå sönder.
Ja kwaddade den ståjnen.
Jag slog sönder den stenen.

Kwackelmaada (koakkelmaada)=lida av kväljningar.
Den som ska aita åpp surå kåav ai inte kwakkelmaada.
Den som ska äta upp sur korv får inte lida av kväljningar.

Kweckställdå (koekkställdå)=kvick.
Han ai sao kweckställdå.
Han är så kvick (snabb).

Kwea, kwedde, kweat (koea)=avundas.
Han haa gaott å kweat pao att länge.
Han har gått och avundats på det länge.

Kwäaka, kwäate, kwäat (koäaka)=strypa.
Du fao inte kwäaka halsen ao me.
Du får inte strypa halsen på mig.

Kwäaka, kwäate, kwäat (koäaka)=låta illa.
Veken ai dä som kwäake pao.
Vilken är det som låter illa.

Ky.

Kyng-en-a (tjyng)=hastig åkomma.
Ja feck åjn kyng.
Jag fick en hastig åkomma.

Kå.

Kårre-na (kårre)=karrakårre=liten tjärn som saknar avlopp.
Däa nee liggå na karrakårre.
Där nere ligger en tjärn i kärret.

Kålstra-de-t (kålstra)=kola.
Jag skall kolstra ven.
Jag skall kola veden.

Kåap-en-a (kåap)=korp.
Dä va åjn kåap.
Det var en korp.

 

La.

Lakk=det som först kokades ut ur mäsken vid brännvinsframställning.
Dä ai bara lakk.
Det är bara lakk. (dåligt brännvin).

Lauade-na-å (laoda)=låda.
Vell du jälpa me å bära na laudna.
Vill du hjälpa mig och bära en låda.

Launa-de-t (laona)=låna.
Kan du launa me sextan skilling.
Kan du låna mig sexton skilling.

Laupetå=dum.
Dä va na laupetå mänska.
Det var en dum människa.

Lajte-t (laite)=läte, ljud.
Ja höade åitt låitt laite.
Jag hörde ett fult läte.

Lanå-na (lanå)=slanor i en stätta.
Lägg ne lanåna i staittna.
Lägg ner slanorna i stättan.

Laoåfoå=kalsonger.
Ja haa nya laoåfoå.
Jag har nya kalsonger.

Lailla=varsamt.
Ja röade så lailla ve flaskan å ändao geck hong sönnå.
Jag rörde så lätt vid flaskan, ändå gick den sönder.

Lammå=mycket trött.
Ja ai sao lammå.
Jag är så trött.

Laip-en-a (laip)=läpp.
Haoll igen laipana.
Håll igen läpparna, (var tyst).

Laipadråpa=saliv.
Dä ai laipadråpa.
Det är saliv.

Laipapärå-na (laipapärå)=potatis på svedjeland, satta under upptagna torvor.
Sät inte laipapärå, få dao bli dä inga pärå.
Sätt inte potatis på svedjeland, för då blir det ingen potatis.

Le.

Lekå=sjuda (om vatten som börjar koka).
Dä böaja lekå.
Det börjar sjuda.

Lekköp (lektjöp)= köpskål.
Du fao bestao lekköp.
Du får bjuda på köpskål.

Leste-na-å (leste)=barnlinda.
Du fao toätta lestena.
Du får tvätta barnlindorna.

Lenfälliå=beskedlig.
Han ai sao lemfälliå.
Han är så beskedlig.

Le-et (le)=grind.
Du fao stänga leet nå du gao.
Du skall stänga grinden när du går.

Li.

Lina-de-t (lina)=glida.
Va dä inte åjn bose som linade i gräset.
Vad det inte en orm som gled i gräset.

Lo.

Lot=låtsas.
Ja blåj ajå men ja lot inte om att.
Jag blev arg, men jag låtsade inte om det.

Lu.

Lu-en (lu)=heralu=pojkspoling.
Si te luen att han fao inte sjätta koåna.
Säg till pojken att han inte får skrämma korna.

Lusaräfse_na-å (lusaräfse)=en liten raka, avsedd att riva sig på ryggen med.
Dä ai na lusaräfsa.
Det är en raka att klia sig med.

Ly.

Lyna-lynte.lynt (lyna)=åska.
Dä lyne pao så stoat i koäll.
Det åskar mycket i kväll.

Lå.

Låjv-en-a (låjv)=limpa.
Ja haa bajt nåna låjva.
Jag har bakat några limpor.

Låmme-na-å (låmme)=ficka.
Du fao ståppa pängen i låmmena.
Du får stoppa myntet i fickan.

Låjta-de-t (låjta)=leta.
Ja haa låjtat ätte snusdosan åitt laint båjte.
Jag har letat efter snusdosan en lång stund.

Låmma-de-t (låmma)=genljuda.
Han skråjk så dä låmmade.
Han skrek så det genljöd.

Låjingskap=ondska.
Dä va bara pao låjingskap.
Det var bara på ren ondska.

Låissen=ledsen.
Ja ai sao låissen.
Jag är så ledsen.

Låjå-t (låjå)=lera.
Nu kan du böaja å älta låjåt.
Nu kan du börja blanda leran.

Låjå=ful.
Dä va åjn låjå kaa.
Det var en ful man.

Låta=låtafaoå=får bortlämnade till hälftenbruk.
Han vell lemma me åjtt paa faoå te låtas.
Han vill lämna mig ett par får till hälftenbruk.

Låtakåtte=en utackorderad till den lägstbjudande.
Han var låtakåtte nå han va liten.
Han var ett utackorderat barn när han var liten.

Låkke-n-a (låkke)=spindel.
Däa springå åjn storå låkke.
Där springer en stor spindel.

Lä.

Läddeke-na-å (läddeke)=liten låda i klädkista.
Ja haa lajt ne att i kisteläddekna.
Jag har lagt ner det, i den lilla lådan i klädkistan.

Läta=läta ne=om kor då könsdelarna blir mjuka före kalvningen.
Kona haa alt böajat å läta ne.
Kon har börjat att mjukna för kalvning.

Löje-na-å (löje)=om säd som lagt sig på åkern före skörden.
Dä är minna löjå i saiena.
Det är många legor i säden.

Läå-t (läå)=läder.
Dä ai daolit läå i dåj skona.
Det är dåligt läder i de skorna.

Lö.

Lönspete-na-å (lönspete)=träpinne eller järnten att sätta på gammal vagn.
Kan du säta ing lönspetna däå.
Kan du sätta in träpinnen (låsa hjulet) där.

Löcke-na-å (lökke)=åkerlycka.
Dä ai mönna löckå i den haven.
Det är många åkerlyckor i den skogen.

Löat=eldfängt.
Dä ai så löat som fnöske.
Det är så eldfängt som fnöske.

Löjetru-et (löjetru)=badtråg.
Ai häa nåt löjetru te å löja boanet i?
Finns här något badtråg att bada barnet i?

 

Ma.

Malle-n (malle)=Det mjuka i bröd.
Ja tya inte aita skåapånå, uttan bara mallen.
Jag kan inte äta skorporna, utan bara det mjuka i brödet.

Majtenslöså=maktlös.
Det söjte me, så ja blåi alldåiles majtenslöså.
Det sökte mig, så jag blev alldeles maktlös.

Maolstake-n-a (maolstake)=måttstock.
Ta hit maolstaken så ja fao maola veen.
Ta hit måttstocken så jag får mäta veden.

Maksissa-de-t (maksissa)=lära en katt att hoppa över ett bestämt föremål.
Kan den katten maksissa?
Kan den katten maksissa (hoppa över ett bestämt föremål)?

Maapiska-na-å (maapiska)=manfläta.
Dä va maapiskå pao hästen.
Hästen hade en fläta i manen.

Me.

Meraftan=måltid vid 3-4-tiden.
Haa i aitit meraftan ännu?
Har ni ätit eftermiddagsmåltiden ännu?

Menstna=åtminstone.
Du kan väl göra menstna dä.
Du kan väl åtminstone göra det.

Meka-de-t (meka)=meka pao=lura på.
Ja kånne väll tro att han mekade pao dä.
Jag kunde väl tro att han lurade på det.

Mi.

Minsju=min själ.
Dä va minsju inte gått å göra att.
Det var min själ inte lätt att göra det.

Mo.

Moå=mor
Moå å faa ai gaona (ha gaott) te köake.
Mor och far har gått till kyrkan.

Moalöse=matstrupen.
Han to om moalösna så han mäst koäakte häl me.
Han tog om matstrupen så han nästan ströp ihjäl mig.

Mogge-na-å (mogga)=mygga.
Häa ai sao gått åm moggå.
Här är så gott om myggor.

Mu.

Muaka-de-t (muaka)=arbeta lugnt och sakta.
Han såt å muakade mä åitt paa traisko.
Han satt lugnt och arbetade med ett par träskor.

Mullskjut-en-a (mullskjut)=mullvad.
Mullskjutarna gira så mönna hål i akån.
Mullvadarna gör så mycket hål i åkern.

Mulja-de-t (mulja)=mögla.
Såj ätte så inte bröt muljas.
Se efter så att inte brödet möglas.

Mullaos-en-a (mullaos)=ås på torvtak.
Kan du klyva åpp pao mullaosen.
Kan du klättra upp på åsen på torvtaket.

Må.

Måka-de-t (måka)=gödsla ut hos kreatur.
Haa du måkat hos koåna ännu?
Har du gödslat ut hos korna ännu?

Månnråje-t (månnråje)=om en som uttrycker sig flytande.
Han haa åitt bra månnråje.
Han har lätt för att uttrycka sig.

Måtten=surmulen.
Han va så måtten.
Han var så surmulen.

Månntål=ljudlös ro vid sjukdom.
Han va så sjukå så han kånne inte ha månntål.
Han var så sjuk så han kunde inte tala.

Möt, måjå, mäst=mycket.
Haa du måjå såkåpenna.
Har du mer karameller.

Måsken-a (måsken)=murken.
Lätt ståjntraijpäråna ligga te di bli måskena.
Låt stenpäronen ligga tills de blir murkna (mjuka).

Måjs=munkorg på oxar.

Mä.

Mätäen=utmattad, medtagen.
Ja söv inte pao håille nattna, så ja va så mätäen.
Jag sov inte på hela natten, så jag blev så utmattad.

Mö.

Möaje=mängd.
Ja feck na håjle möaje kringlå nå ja bakte.
Jag fick en hel mängd med kringlor när jag bakade.

 

Na.

Naoka-de-t (naoka)=gripa efter något.
Ja tydde naoka me te åitt aippel.
Jag kunde gripa (taga) ett äpple.

Ne.

Nemmå=begåvad.
Han ai sao nemmå.
Han är så begåvad.

Nemmt=bekvämt.
Dä va nemmt.
Det var bekvämt.

Nep=knip (i magen).
Ja haa faott nep.
Jag har fått magknip.

Ny.

Nyra-na (nyra)=njurar.
Han haa ont i nyrana.
Han har ont i njurarna.

Nyana, nyande nyant. (nyana)=stöta på, varna.
Ja nyande an, så han inte skålle ballra åm att.
Jag varnade honom, så han inte skulle prata strunt om det.

Nyta=ha nytta av.
Baa vi faon nyta dåjn nye kona.
Bara vi får någon nytta av den nya kon.

Nå.

Nåjpe-na-å (nåjpe)=skedkrok, ett s-format redskap som användes
att sätta väv i sked.
Haa du såitt nåjpena?
Har du sett skedkroken?

Nä.

Näken=naken
Han va alldåiles näken.
Han var alldeles naken.

Nätå-na (nätå)=nässlor.
Häa växe dä mönna nätå.
Här växer det mycket nässlor.

Nämmån=den vänstra dragaren i ett parlass.
Haoll pao nämmåoxen.
Håll på den vänstra oxen.

Jämför ordet fjäamåoxen (den högra oxen)

Nämmån=närmast körkarlen.

Fjäamå=längst från körkarlen.

 

Of.

Ofäriå=icke grobar.
Du fao såi ätte så du inte sätå nånna ofäria pärå.
Du får kontrollera så du inte sätter några icke grobara potatisar.

Oforå=oseder.
Tökka oforå vell ja inte veta ao.
Sådana oseder vill jag inte veta av.

Os.

Oslas=oslas te=alstras, förökas.
Röttåna oslas te så foåt.
Råttorna förökar sig så fort.

Oselsammå=fruktsam.
Di ai sao oselsamma i dåjn släjtna.
De är så fruktsamma i den släkten.

Pa.

Paohölje-t (paohölje)=täcke.
Ståppa om de paohöljet väl.
Stoppa om dig täcket väl.

Pate-na-a (pate)=ullig fårskinnströja.
Han rev hål pao min pate.
Han rev hål på min fårskinnströja.

Patatröja-n-a (patatröja)=se ovan.
Dä ai sao styvt som na patatröja.
Det är så styvt som en fårskinnströja.

Pe.

Pela-de-t (pela)=peta.
Lätt va å pela pao boaduken, heå.
Låt bli och peta på bordduken, pojk.

Pi.

Piggsjin-et (piggsjin)=igelkott.
Däa gaoå åitt piggsjin.
Där går en igelkott.

Pj.

Pjöske-t (pjöske)=trolltyg.
Aita de få pjöske.
Akta dig för trolltyg.

Pl.

Pläjel-en pläjla-na (pläjel)=slaga.
Du fao ta hit pläjlen, så ska ja töaska lite.
Ta hit slagan, så skall jag tröska lite.

Jämför dråns=del till en slaga (pläjladråns).

Plaserada=lytt, lam.
Ja ai sao plaserada sao.
Jag är så handikappad.

Plää=bruka.
Han plää dao ta ut sin raitt.
Han brukade då ta ut sin rätt.

Pu.

Pute-na-å(pute)=kudde.
Ska du ha tsjao putå i sängen te hövda.
Ska du ha två kuddar i sängen till huvudgärd.

Py.

Pysa-puste-pyst (pysa)=koka över.
Nu pyse kaffekätlen.
Nu kokar kaffet över.

På.

Påtta-de-t (påtta)=påtta te=stöta till.
Ja påttade te an.
Jag stötte till honom.

Påtäll-en-å (påtäll)=butelj.
Haa du mönna påtällå.
Har du många buteljer.

Pä.

Päasejäan-et (päasejäan)=pressjärn.
Nu ska ja väama päasejäanet.
Nu skall jag värma pressjärnet.

Pö.

Pöcke-t-n (pökke)=leksak.
Va ai dä få åitt pöcke du har.
Vad är det för en leksak du har.

 

Ra.

Raipa-de-t (raipa)=rapa.
Ja aot så ja feck raipa.
Jag åt så jag fick rapa.

Rapla-de-t (rapla)=föra oväsen.
Han faa häå å rapla.
Han far här och för oväsen.

Raolit=rådligt.
Dä ai inte raolit.
Det är inte rådligt.

Rao-en (rao)=råd.
Dä ai gått att en haa den raoen.
Det är bra att man har råd med det.

Rangel=känning av sjukdom.
Ja haa åjn rangel ao fåkölning.
Jag har känning av en förkylning.

Rasäta=återgiva ordagrant.
Ja kan inte rasäta vå han saa.
Jag kan inte ordagrant återge vad han sade.

Rafaen=kvick.
Han ai sao rafaen.
Han är så kvickställd.

Rafängdå=se rafaen.
Dä ai åjn rafängdå kaa.
Det var en kvickstäld man.

Re.

Reckalöså=rankig.
Den stolen ai så reckalöså.
Den stolen är så rankig, ranglig.

Rebåsså-na (rebåsså)=saker.
Hong haa sina rebåsså i oaning.
Hon har sina saker i ordning.

Remediå-na (remediå)=ting.
Dä skålle va så mönna remediå te att.
Det skulle vara så många ting till det.

Ri.

Rive-na-å (rive)=räfsa med trätänder.
Ta mä de rivena.
Tag med dig räfsan.

Rivetinga-na (rivetinga)=räfsetänder.
Ja ska kreta nånna rivetingar.
Jag skall snida några räfsetänder

Ru.

Ru-en-å (ru)=råg.
Ruen ai grannå i aoå.
Rågen är fin i år.

Rualökke-na-å (rualökke)=svedjeland med råg.
Ja haa na rualökke åppe i haven.
Jag har en råglycka uppe i skogen.

Rå.

Råke-na-å (råke)=koråke=en hög med spillning efter en ko.
Däa lao na stora råke pao väjen.
Det låg en stor hög med kospillning på vägen.

Råjst-en (råsjst)=takresning.
Dä ai na daolia råjst pao dåjn stua.
Det är en dålig tagresning på den stugan.

Rånuada=ruinerat.
Han ai alldåiles rånurada.
Han är alldeles ruinerad.

Råjp-et (råjp(=rep.
Ta hit råjpet.
Ta hit repet.

Rållaspete-na (rållaspete)=pinne eller järnten som användes vid spinning.
Kan du säta i rållaspetna?
Kan du sätta i pinnen till rullen i spinnrocken.

Rä.

Räpp=äldre tidräkning, tre månader.
Dä ai åjn räpp te dess.
Det är ett kvartal till dess.

Räppagammal=tre månader gammal.
Ongen ai räppagammal.
Barnet är tre månader gammal.

Röfnasiå=rödbrusig.
Han ai sao röfnasisiå.
Han är så rödbrusig.

Röska-de-t (röska)=rycka.
Ja ska ao å röska höå.
Jag skall iväg och rycka upp lin.

 

Sa.

Saoå-t (saoå)=sår.
Han hade åitt saoå pao fingåt.
Han hade ett sår på fingret.

Sainas, saintes, saint (saint)=sina.
Kona haa allt böat å sainas.
Kon har redan börjat och sina.

Saitta, saitte, saitt=lyda.
Heån vell inte saitta.
Pojken vill inte lyda.

Saisa-de-t (saisa)=klippa med skämd sax.
Set inte däa å saisa.
Sitt inte där och klipp med den skämda saxen.

Salvett-en-å (salvett)=liten bordduk.
Ja ska lägga åjn salvett pao boåt.
Jag skall lägga en liten duk på bordet.

Sajtfäadiå=saktfärdig.
Han ai så sajtfäadiå.
Han är så saktfärdig.

Saiv-en-a (saiv)=sikt.
Ta hit saiven.
Ta hit sikten.

Saiva-at (saiva)=sikta.
Haa du saivat mjölet?
Har du siktat mjölet.

Samtaen=mera ful än vacker.
Hong va raitt så samtaen.
Hon var inte så vacker.

Se.

Sekla-de-t (sekla)=låta saliven droppa.
Du fao inte sekla de, onge.
Du får inte låta saliven rinna från munnen, barn.

Selakakk=selpinne.
Sät i selakakkana.
Sätt i selpinnarna.

Sellableke=reflex av sillstim.
Dä va sellableke.
Det var reflex av sillstim.

Si.

Simme-n-a (simme)=snöre.
Kan du gi me nånna simma?
Kan du ge mig några snören.

Siggiå=envis.
Han ai så siggiå.
Han är så envis.

Sj.

Sjepp-et-en (sjepp)=kåbbasjepp=urholkad kanot.
Han sat å rodde i sett sjepp.
Han satt och rodde i sin båt.

Sjingpate-n-a (sjingpate)=tröja av ulligt fårskinn.
Ta sjingpaten pao de.
Tag skinnjackan på dig.

Sjingatosklaje=täcke vävt av nöthår.
Du fao ta sjingatosklajet te paohölje.
Du får ta nöthårsväven till täcke.

Sjinga-de-t (sjinga)=sjinga ne se=smutsa ner sig.
Du fao inte stao å sjinga ne de i fyån.
Du får inte stå och smutsa ner dig i spisen.

Sjäjtå-na (sjäjtå)=vägglöss.
Dä ai åjn hopå sjäjtå i sängna.
Det är en massa vägglöss i sängen.

Sjamissa-de-t (sjamissa)=träta.
Hong sto å sjamissade åitt lajn båjte.
Hon stod och grälade en lång stund.

Sjarre-na-å (sjarre)=pratsjuk människa.
Dä ai åjna låja sjarre.
Det är en hemsk pratmakare.

Sjarre-na-å (sjarre)=håasasjarre=hästskärra=gnäggning.
Dä lot som na håasasjarre.
Det lät som när en häst gnäggar.

Sjätta, sjätte, sjätt (sjätta)=sjasa, driva eller skrämma någon.
Katten springå å sjätte hönsen.
Katten springer och skrämmer hönsen.

Sjuå-na (sjuå)=skörd.
Dä ai bra mä sjuåna i aoå.
Det blir bra skörd i år.

Sjemla-de-t (sjemla)=svimma.
Ja ha ana tökka örre så ja sjemla.
Jag fick sån yrsel så jag svimmade.

Sjäkke=pao sjäkke=på sned.
Dåjn däane döana ai kommen på sjäkke.
Den där dörren har kommit på snedden.

Sjäjryggetå=svankryggad.
Dåjn kona ai sao sjäjryggetå.
Den kon är så svankryggad.

Sjala-de-t (sjala)=skvala.
Vannet sjalade om håjle väjen.
Vattnet skvalade om hela vägen.

Sjöåt-et (sjöåt)=kjol.
Hong haa åjn hopå sjöåt.
Hon har flera kjolar.

Sjöatabryn-et (sjöatabryn)=kjolfåll.
Ja haa gaott i räjnet så sjöatabrynen ai vaota.
Jag har gått i regnet så kjortfållen är våt.

Sjok-en-a (sjok)=stort stycke.
Ta de åjn sjok pannkaka.
Tag dig ett stort stycke pannkaka.

Sjaoså-na (sjaoså)=dumma historier.
Du ska inte tro pao tökka sjaoså.
Du ska inte tro på så dumma historier.

Sjökenera de-t (sjökenera)=skymfa.
Han tökke dä sjökanera an å laona na kake brö.
Han skämdes för och låna en kaka bröd.

Själjane-t (själjane)=svalg.
Ja haa sao ont i själjanet.
Jag har så ont i halsen.

Sjäa-na-sjärå (sjäå)=svål.
Du ska skära dän fläskasjäana.
Du skall skära väck fläsksvålen.

Sjåjegang-en (sjåjegang)=hårbena.
Haa du böat å kaomma sjåjegang i hutet?
Har du börjat och kamma mittbena?

Sjöllåbla-en (sjöllåbla)=skuldrorna.
Ja ai sao styvå i sjöllåblaen.
Jag är så stel i skulderbladen.

Sjingaråm=utrymme.
Nu haa byt te husen få ja velle ha sjingaråm.
Nu har jag byggt till huset så jag får mer utrymme.

Sjitfäadia=orenlig.
Dä va na sjitfäadia mänske.
Det var en orenlig människa.

Sjurakäring-na-å (sjuratjäring)=skördegumma (som skar med skära).
Ja ai sao utklaiddå få ja gaoå som sjuratjäring om dåan.
Jag är så fult klädd, för jag håller på och ta av säd med skära.

Sjekklia-re-st (sjekklia)=snäll.
Du ska inte va räddå få an, få han ai sao sjekkliå så.
Du skall inte vara rädd för honom, för han är så snäll.

Sjaot=svårt.
Dä ai så sjaot å lära dä stökket utanaot.
Det är så svårt att lära sig det stycket utantill.

Själta,sjalt, sjållet (själta)=svälta.
Di haa sjåltet mån åjn gang.
De har svultet mer än en gång.

Sjora-de-t (sjora)=molnfläckar som skymmer solen.
Ja tro dä sjora pao.
Jag tror att moln kommer att skymma solen.

Sjemlefäadiå=svimfärdig.
Ja sto däa å tråkades te ja va sjemlefäadiå.
Jag stod där och trängdes tills jag blev svimfärdig.

Sk.

Skrinå, skrinare, skrinast (skrinå)=mager.
Dä va åitt skrint kriåtinå.
Det var ett magert kreatur.

Skara-de-t (skara)=riva av den kolnade delen på lampveke eller trästycke.
Lampan rykå så du fao skara veken.
Lampan ryker så du måste ta väck den kolnade biten på veken.

Skangken=loftet.
Mjölöakna staoå åppe pao skongken.
Mjöllådan står uppe på loftet.

Skonka-de-t (skongka)=slå dank.
Ja haa gaott häa å skonkat håjle dan.
Jag har gått och slagit dank hela dagen.

Skåmsen=mörkrädd.
Ai du skåmsen?
Är du mörkrädd?

Skaura-de-t (skaura)=skåra.
Haa du skaurat osten?
Har du skårat osten?

Skräppa-skräppte-skräppt (skräppa)=skryta.
Han skräppte så dant.
Han skröt så mycket.

Skauka-de-t (skaoka)=skrocka.
Hönåna skanka så di ha nåk våapet.
Hönsen skrocka, så de har nog värpt.

Skåpa-de-t (skåpa)=springa med stark fart.
Haisten springå häa å skåpa.
Hästen springer här med hög fart.

Skurå-na (skurå)=skåror i mitten av ett ok.
Ja ska titta pao skuråna pao oket.
Jag skall titta på skårorna på oket.

Skrånte-na-å (skrånte)=låda.
Dä va na låja skrånte.
Det var en ful låda.

Sl.

Slåbb-et (slåbb)=grisfoder, en blandning av matrester och diskvatten.
Gack ut te grisen mä dätta häana slåbbet.
Gå ut till grisen med det här matavfallet.

Slåffsa-de-t (slåffsa)=gå omkring ofårdad i klädsel och sätt.
Han geck häa å slåffsade håjle daen.
Han gick här ovårdad hela dagen.

Sluen=det mjuka i kohornet.
Kona hade brötet ao hoanet så ja feck låvå binga om sluen.
Kon hade brutit av hornet, så jag måste binda om det som var kvar.

Slöjna-de-t (slöjna)=mjukna.
Pepåkakåna ha slöjnat te.
Pepparkakorna har mjuknat.

Slökka, slöjte, slöjt (slökka)=släcka.
Du haa väl slöjt lampena?
Du har väl släckt lampan?

Slaföttes=skavfötters.
I natt faon vi ligga slaföttes.
I natt får vi ligga skavfötters.

Slåta-de-t (slåta)=lindra värk.
Dä haa slåtat ao mä väaken nu.
Värken har lindrats.

Slennen=blåbär.
Ja ska gao å plåkka slennen.
Jag skall gå och plocka blåbär.

Slyske=slukande.
Grisen ai sao slyske.
Grisen är så slukande (storäten).

Slaittabyxå-na (slaittabyxå)=byxor av linne som användes vid slåttern.
Nu fao ja ta pao me slaittabyxåna.
Nu får jag ta på mig linnebyxorna.

Sletmjöl-et (sletmjöl)=skalmjöl, sammalet mjöl.
En fao låvå ha lite sletmjöl te bröt.
Man måste ha lite sammalet mjöl i brödet.

Sm.

Smale=får.
Dä va åitt smalakriatnå.
Det var ett fårkreatur.

Smeet-et (smeet)=sot.
Gack inte däa få däa ai smeet.
Gå inte där, för där är det sotigt.

Smeten=sotig, svart.
Di ai smetna mä samma kol.
De är sotiga av samma kol.

Smaoke-t (smaoke)=smakbit.
Häa ai lite smaoke.
Här är en smakbit.

Smöle-t (smöle)=torra blad och grenar av hö eller andra partiklar.
Ja ska gi hönsen lite hösmöle.
Jag skall ge hönsen lite hösmulor.

Smyttå-na (smyttå)=vrår.
Haa du låjtat i alla smyttåna ätte att?
Har du letat i alla vrår efter det?

Sn.

Snåja, snåjde, snått (snåja)=avkvista trädgrenar.
Ja ska snåja na byå gråjna.
Jag skall kvista en börda med grenar.

Snålta-de-t (snålta)=snylta.
Hong gaoå i stuånå å snålta.
Hon går i stugorna och snyltar.

Snårrans=förargad.
Hong kåm å va så snårrans.
Hon kom och var så arg.

Snävå=kort.
Ja kånne inte kåmma få dä va så snävå ti.
Jag kunde inte komma för det var så kort om tid.

Snoen=företagsam.
Hong ai sao snoen.
Hon är så företagsam.

Snoapa-de-t (snoapa)=snörvla.
Set inte å snoapa, heå.
Sitt inte och snörvla, pojk.

Snåppa-de-t (snåppa)=mjölka en ko som mjölkar lite.
Ja va ute å snoppade kona.
Jag var ute och mjölkade korna.

Snaole (den snaole)=den onde.
Dä va den snaole om ja inte tya fao åpp ståjnen.
Det var som fanken om jag inte kan få upp stenen.

Snaiggen=synen.
Ja saa an sanningen raitt i snaiggen.
Jag sade honom sanningen rakt upp i synen.

Snuaken=förvissnad.
Dä va så väamt så alla plantåna våå snuakna.
Det var så varmt så alla plantorna var förvissnade.

Snia, snåi, sneet (snia)=smyga.
Han snåi ånnan lite.
Han smög undan lite.

Snappri=i hast.
Dä ai inte joåt i snappri dä.
Det är inte gjort i en hast.

Sp.

Speke=köra speke=köra utan last.
Nu fao ja köra speke hem.
Nu får jag köra tomme (med tomt lass) hem.

Spekegädde=spetsig oplöjd jordremsa i åkern.
Du fao inte llemna nåna spekegäddå.
Du får inte lämna något oplöjt i åkern.

Spekefläsk=spickefläsk.
Ja ska hänga åpp åjn bit spekefläsk te törres.
Jag skall hänga upp en bit spickefläsk till tork.

Spjuttit=tyg med småstreck.
Hong hade na klänning mä spjuttit ty.
Hon hade en klänning med småstreck som mönster.

Spaonbakelse-na-å (spaonbakelse)=tunna, vridna bakelser.
Di hade goa spaonbakelså.
De hade goda tunna kakor.

Spravatt=spratt.
Han joå så mönna spravatt nå han va liten.
Han gjorde så många spratt när han var liten.

Spinkane=alldeles.
Hong hade åitt spinkane nytt skåt.
Hon hade en alldeles ny blus.

Spaonkniv-en-a (spaaonkniv)=kniv att spänta stickor med (en späntkniv).
Ta hit spaonkniven så ska ja spinga lite steckå.
Ta hit späntkniven så skall jag spänta lite stickor.

Spete-na-å (spete)=sticka.
Ja haa faott na spete i fingåt.
Jag har fått en sticka i fingret.

Spai-å (spai)=späd, ung.
Ai hong sao spai?
Är hon så ung?

Speterevling=liten obetydlig person.
Dä va en speterevling.
Det var en liten, obetydlig person.

St.

Staina-de-t (staina)=stelna.
Småltet fao låvå stao å staina.
Istert måste få stå och stelna.

Stangliå=folkilsken (gäller hornboskap).
Ajta de få tjyån få han är stangliå.
Akta dig för tjuren för han är folkilsken (vill stångas).

Staitte-na-å (staitte)=stätta.
Nu fao du låvå klyva övå na staitte.
Nu måste du klättra över en stätta.

Stöjna, stöjnte, stöjnt (stöjna)=stöna.
Han lao å stönjte.
Han låg och stönade.

Stait-en (stait)=ståt.
Du mao tro att däa va åjn stait.
Du kan tro att där var det en ståt.

Straite-t-n (straite)=smal väg mellan gärdesgårdar.
Du fao gao åpp fån straitet.
Du måste gå upp innan den smala vägen mellan gärdesgårdarna.

Ståta-de-t (ståta)=stamma.
Han ståtade pao.
Han stammade på.

Stolspigg-en-a (stolspigg)=liten kvissla i ögat.
Ja tro du haa faott åjn stolspigg i öjat.
Jag tror att du har fått en liten kvissla i ögat.

Stäigga=lukta illa (om bockar).
Bocken stäigga så dant.
Bocken luktar så illa.

Stötting-en-a (stötting)=liten pojke.
Dä va åjn stötting pa nie, tie aoå.
Det var en liten pojke på nio, tio år.

Stingkake-na-å (stingkake)=pannkaka.
Vänta lite så ska ja baka nånna stingkakå.
Vänta lite så skall jag baka några pannkakor.

Stäat-en-a (stäat)=stjärt.
Han hade inte mån åjn sellastäat te sul.
Han hade inte mer än en sillstjärt till sovel.

Stretta, stratt, stråttet (stretta)=spritta (av rädsla).
Ja ble så rädd så ja stratt.
Jag blev så rädd så jag sprittade till.

Ståjnvre-et (ståjnvre)=tryck i hälen.
Ja gaoå så illa få ja haa ståjnvre i hailen.
Jag går så illa för jag har ett tryck i hälen.

Su.

Suke=elak pojke.
Dä ai åjn låjå suke.
Det var en riktigt elak pojke.

Sy.

Sygget-å (sygget)=våt.
Ja ai så syggetå åm båjnen.
Jag är så våt om benen.

Så.

Såkasådd-en (såkasådd)=linneknut med socker, avsedd för dibarn.
Gi ongen såkasådden så han tössna.
Ge barnet linneknuten med socker så att han tystnar.

Såla-de-t (såla)=kasta.
Han sålade åin ståjn jönåm fönståt.
Han kastade en sten genom fönstret

Sålten, såltnare, såltnast (sålten)=hungrig.
Ja haa inte aitit pao håile dan så ja ai raitt sålten
Jag har inte ätit på hela dagen så jag är rätt hungrig.

Såppabötte-na-å (såppabötte)=slaskspann.
Dä kan du ösa i såppaböttna.
Det kan du ösa i slaskhinken.

Såfsa-de-t (såfsa)=släpa fötterna.
Hong geck å såfsade i håsfötena.
Hon gick där och släpade fötterna efter sig i strumpfötterna.

Såi, såitt, såiddå (såi)=se.
Kan du såi vå dä staoå i bokna?
Kan du se vad det står i boken?

Sä.

Sävjå-na (sävjå)=säv.
Dä växe mönna sävjå i dammen.
Det växer mycket säv i dammen.

 

Ta.

Tapla-de-t (tapla)=bullra (lågt).
Ja tötte dä taplade ve dörren.
Jag tyckte det bullrade lågt vid dörren.

Taplehål-et (taplehål)=fingerhål på blåsinstrument.
Dä ai väl taplehål pao låjagöken.
Det är väl fingerhål på lergöken.

Taosta-de-t (taosta)=pusta.
Han taostade som åitt håillfrö.
Han pustade som ett håillfrö????

Taott-en-a (taott)=snöre.
Ska du ha åjn taott å binga mä.
Ska du ha ett snöre och binda med.

Tann, tanna, tännå (tann)=tand.
Ongen haa faott na tann.
Barnet har fått en tand.

Taonge-n-a (taonge)=bloss.
Ja skålle ha åjn taonge å jusa me mä.
Jag skulle ha ett bloss att lysa mig med.

Taope-na-å (taope)=enfaldigt fruntimmer.
Dä ai åjna redia taope.
Det är en enfaldig kvinna.

Taopiå=tafatt.
Du ska inte va så taopiå.
Du skall inte vara så tafatt.

Tapa-de-t (tapa)=tappa.
Ja tapte böttna.
Jag tappade byttan.

Te.

Telle-t (telle)=golftiljor.
Ja ska lägga ing nytt telle i stuan.
Jag skall lägga in nya golvtiljor i stugan.

Teveten, tevetanes=kärvänlig, tillgiven.
Han ai så teveten.
Han är så kärvänlig.

Teka-de-t (teka)=skrubba, gnida.
Du staoå å teka de som du hade löss.
Du står och skrubbar dig, som om du hade löss.

Tebus=ansats,vid hopp t.ex.

Tidd-å (tidd)=dräktig (om kor).
Kona ai tidd.
Kon är dräktig.

Tispe-na-å (tispe)=argsint kvinna.
Dä va na låja tispe.
Det var en förfärligt argsint kvinna.

Timliå=lätthanterlig.
Nå en bara fao tala ve an så ai han raitt så timliå.
När man får prata med honom, är han ganska lätthanterlig.

Tj.

Tjåjå, tjåjare, tjåjast (tjåjå)=ledsen.
Ja ai sao tjåjå få att.
Jag är så ledsen för det.

Tjäta-de-t (tjäta)=gräla.
Du ska lätta va å tjäta.
Du skall låta bli och gräla.

Tjabba-de-t (tjabba)=gräla.
Han tjabba jämt på en.
Han grälade jämt på mig.

Tjörre-na-å (tjörre)=härva.
Kan du råi åpp dänne häana tjörrna.
Kan du reda ut den här härvan.

Tjyck-are-ast (tjyck)=tjock.
Dä va na tjycka bok.
Det var en tjock bok.

Tjonke-n-a (tjonke)=heratjonke=pojkvask.
Dä va åjn litten tjonke.
Det var en liten pojkvasker.

Tjippe=barfota i skodonen.
Dä ai sao väamt så ja gaoå tjippe i traiskona.
Det är så varmt så jag går utan strumpor i träskorna.

Tjåjna-de-t (tjåjna)=ledsna.
Ja tro ja tjåjna ao att.
Jag tror att jag ledsnar av det.

To.

Toabagge-n-a (toabaiggen)=tordyvel.
Han rytå såm åjn toabagge.
Han ryter som en tordyvel.

Tonghaollen-a=svår att underhålla.
Dä va na tonghaollen ko ja köpte.
Det var en ko som var svår att mätta, den jag köpte.

To-et (to)=ragg eller hår.
Du ska inte ha katten i knäet, du kan fao to pao de.
Du skall inte ha katten i knät för du kan få hår på dig.

Tr.

Traigga-de-t (traigga)=traggla.
Ja traiggade pao mä an te han kånne att.
Tag tragglade med honom tills han kunde det.

Travla-de-t (travla)=famla i mörker.
Han travlade pao änna hem i skåmmet.
Han famlade på, ända hem i mörkret.

Trås=jäasletrås=rutten gärdesgård.
Ja ska gao ätte na bya jäasletrås.
Jag skall gå efter en börda med rutten gärdesgård.

Trao-en (trao)=tråd.
Kan du traia åjn trao pao naolna.
Kan du trä en tråd på nålen.

Trö-dde-tt (trö)=trampa.
Dä va som han skålle trött jönom joana.
Det var som han skulle trampa genom jorden.

Troa-de-t (troa)=våga sig.
Om en bara kan troa se te dä.
Om man bara kan våga sig på det.

Traoraitt= trådrätt.
Dåjn rebbna skålle va traoraitt.
Denna ribban skulle vara trådrätt.

Trasma-de-t (trasma)=rivas upp (om väv).
Ja fao sömlägga haongdukana få älla trasmas di åpp.
Jag får sömlägga handdukarna annars rivs de upp.

Trai-et-en (trai)=tråd.
Dä ä minna trai pao gaoån.
Det finns många träd på gården.

Tråmla-de-t (tråmla)=fingra.
Du fao inte tråmla pao kakåna.
Du får inte fingra på kakorna.

Traos=trots.
Nä traos att han kånne att.
Nej, trots att han kunde det.

Ty.

Tytjännas=rädd för främmande.
Ongen tytjändes få me.
Barnet var rädd för mig.

Tå.

Tåjtas, tåjtades, tåjtat (tåjtas)=retas.
Tåjta me inte.
Reta mig inte.

Tåjteläpp=retsticka.
Du ai åjn rediå tåjteläpp.
Du är en riktig retsticka.

Tåket=mulet.
Dä ai tåket i da.
Det är mulet idag.

Tåkke-n-a (tåkke)=tupp.
Dä va åjn storå tåkke.
Det var en stor tupp.

Tö.

Tönnå=fnöske.
Du ska ta krydd å tönnå mä de.
Du skall ta krydd??? och fnöske med dig.

Töe =besvär.
Ni skån inte ha så mönna töe få me.
Ni skall inte ha så mycket besvär för mig.

Töckeströt=missnöjd.
Nu fao du inte bli töckeströt få dä ja kåmmå hit så ofta.
Nu får du inte bli missnöjd för att jag kommer hit så ofta.

Tössa-e-t (tössa)=tysta.
Du fao fåsöka å tössa ongen.
Du får försöka att tysta barnet.

Töligt-långsamt.
Dä ai töligt töaska nå en ai självå.
Det är långsamt att traska (vandra) när man är ensam.

Tövla-de-t (tövla)=arbeta.
Jag tövlade mä ongen te han kånne gao.
Jag arbetade med barnet tills han kunde gå.

Töva-de-t (töva)=vänta.
Töva lite.
Vänta lite.

Töl-a-t (töl)=tål.
Töl du ve åjn syp.
Tål du en sup.

Töttatrai-et (töttatrai)=redskap (träställning) vid linspinning.
Du fao laona mett töttatrai nå du ska spenna höa.
Du får låna min träställning när du skall spinna lin.

 

Uh.

Uhäll=ohägn.
Ja fao fre pao jäat så inte kriatuån jöa nåt uhäll.
Jag måste bättra på gärdesgården så att inte kreturen gör något ohägn.

Ul.

Ullpate-n (ullpate)=avklippt ullpäls på får.
Veken ullpate dän baiggen haa.
Vilken ullpäls den baggen har.

Ut.

Utrossada=beryktad.
Hong va ju så utrossada få å va grann.
Hon var så beryktad (känd) för att vara vacker.

Utsåitt=förutbestämt.
Dä va sao utsåitt.
Det var så förutbestämt.

Utanaot=utantill.
Ja ska lära åjna salme utanaot.
Jag skall lära mig en psalm utantill.

Utinå=otäck, orenlig.
Du ai sao utinå så en kan klökas aot att.
Du är så orenlig så att man kan spy.

Uv.

Uvaonliå=vårdslös.
Du fao inte va sao uvaonliå mä karotten nå du deska.
Du skall inte vara så vårdslös med karotten när du diskar.

 

Va.

Vaaskå=Uppmärksam.
Han ai så vaaskå.
Han är så uppmärksam.

Valna-de-t (valna)=förfrysa.
Ja håll pao å valna.
Jag höll på att förfrysa.

Vanen=sidan.
Dä ai hin vanen.
Det är den andra sidan.

Vaittåsmeen=väggsmed, dödsur.
Dä ai vaittåsmeen som knäpper.
Det är dödsuret som knäpper.

Vaitå-na (vaitå)=jordtroll, vittra.
Dä va nåkk vaitåna.
Det var nog vittran.

Vatte-n (vatte)=vassle.
Vell du ha lite vatte nå vi han joåt ost?
Vill du ha lite vassle när vi har gjort ost.

Vautå=våt.
Ja ai vaotå om håsåna.
Jag är våt om strumporna.

Vatabating-en-a (vatabating)=dålig gris.
Ja va å köpte åjn vatabating te gris.
Jag var och köpte en dålig gris.

Vaoras=betyder.
Dä vaoras inte.
Det betyder ingenting.

Vaite-na (vaite)=väta.
Bara byk i de vaitna.
Det är bara skräp i det vattnet.

Ve.

Veagao=låtsas om.
Han velle inte lätta veagao att.
Han ville inte låtsas om det.

Vekommen=ha besvärligheter.
Ja ai sao vekommen.
Jag har det så besvärligt.

Velen=flitig, villig.
Du ai sao velen.
Du är så flitig.

Vettanes=något litet.
Häa ai lite vettanes smaoke.
Här är en liten smakbit.

Vesså=förståndig (om barn).
Han ai så vesså.
Han är så förståndig.

Vespe-na (vespe)=geting.
Dä va na vespe.
Där var en geting.

Ventåbrötena=vintergatan.
Han kånne spao i ventåbrötena.
Han kunde spå i vintergatan.

Velka-de-t (velka)=uppmuntra.
Ja velkade an mä skräppå.
Jag uppmuntrade honom med beröm.

Vesten=hudlös.
Ja ai vesten pao hännåna.
Jag är hudlös på händerna.

Velnas=velnas ve=lita på.
Jaa bara ja kan velnas ve att.
Ja bara jag kan lita på det.

Vekelhauada=villrådig.
Han ai allti så vekelhuada.
Han är alltid så villrådig.

Venafallen=utan släkt och vänner.
Dä ai inte gått å va fattiå å venafallen nå en ska ut i väana.
Det är inte bra och vara fattig och utan släkt och vänner när man ska ut i världen.

Vi.

Vingalöv=fjäril.
Dä ai mönna vingalöv i sommar.
Det är många fjärilar i sommar.

Vingakrankana=armarna.
Ja to an i vingakrankana.
Tag tog honom i armarna.

Vr.

Vre-et (vre)=stängsel för dörr (dörrhandtag).
Haa du vreet fåa vreet.
Har du vridet för handtaget på dörren.

Vraittå-nå (vraittå)=små vrår.
Dä ai braott nå en ska va i alla vraiå.
Det är brått när man skall vara i alla vrår.

Vå.

Våån=råd.
Haa du våån te dä?
Har du råd till det?

Våa=varje.
Han ai häa våa da.
Han är här varje dag.

Vä.

Vän=vän ao=reda på.
Hå haa han kånna faott vän ao dä?
Hur har han fått reda på det?

 

Wa.

Walp-en-a (oalp)=valp.
Hånnen haa walpat å faott säjs walpa.
Hunden har valpat och fått sex valpar.

Waisa, waiste, waist (oaisa)=väsa.
Han waiste som åjn låjå bose.
Han väste som en ful orm.

Wala (oala)=rena.
Nå ja tittade ätte så va dä wala hålet.
När jag tittade efter var det rena hålet.

We.

Wemsa-de-t (oemsa)=vifta.
Nå en skäa ao råmpena pao na ko, så ska en lemna åjn tåfs te å
wemsa ånnan fluåna mä.
När man skär av svansen på en ko, så skall man lämna en tofs till
att vifta bort flugorna med.

Wi.

Wia-de-t (oia)=skrika i vrede.
Hong wiade så lett.
Hon skrek i vredesmod så fult.

Wä.

Wäala-de-t (oäala)=illaljudande sång.
Hon wäalade pao.
Hon lät så illa när hon sjöng.

 

Ya.

Yatakaost-en-a (yatakaost)=örtakvast=blombukett.
Ta lite abrådd å isop å lavendel å mentå åitt paa salviabla te
åjn litten yatakaost.
Ta lite åbrodd, isop, lavendel, mynta och lite salviablad till
en örtbukett.

Yamy=väsen, oväsen.
Veket yamy häa ai.
Vilket oväsen här är.

Åi.

Åinvetten=envis.
Ä en inte åinvetten så gaoå dä inte.
Är man inte envis så går det inte.

Åisning=stockning i juvret på ko.
Kona haa åjsning.
Kon har stockning i juvret.

 

År.

Årrvinge-n (årrvinge)=vädervirvel, virvelvind.
Hann snodde ikring som åjn årrvinge.
Han for runt som en virvelvind.

Äl.

Älvablaost=utslag, eksem.
Heån haa älvablaost.
Pojken har fått utslag.

Än.

Äntå-na (äntå)=gamla historier.
Tala om nånna äntå.
Berätta några gamla historier.

Ät.

Ättelaoten=efterlåten.
Han ai sao ättelaoten.
Han är så efterlåten.

Öa.

Öala=öala ao=gå bort i onödan.
Han öalade ao.
Han gick iväg till ingen nytta.

Öala=öala kull=svimma.
Han sto å öalade kull.
Han stod och svimmade av.

Öaksens=arksens (kraftuttryck)
Häa haa vatt folk håile öaksens måanen.
Här har varit folk hela jäkla morgonen.

Ök.

Ökriå=yrvaken.
Ja haa nyss vakknat så ja ai så ökriå så.
Jag har nyss vaknat så jag är så yrvaken.

Örre-na (örre)=yrsel.
Han ai örrå.
Han har yrsel.

Örring=svindel.
Han feck åjn örring.
Han fick svindel.

Öra-de-t (öra)=yra.
Han va så sjukå så han örade.
Han var så sjuk så att han yrade.

Örrbagge=ostyrig person.
Vekken örrbagge.
Vilken ostyrig person.

Örrvetting=ostyrig person.
Han fao som åjn örrvetting.
Han for omkring som en ostyrig person.

 

Copyright © dafj i Ryd 2015