Hembygdsförening
Rydfilmen

FRÅN FÄDER HAR DET KOMMIT

Rydfilmen "Från Fäder har det kommit" finns nu på DVD

Filmen finns att köpa hos Ryds kiosk och Ryds Bibliotek.

DVD'n kostar 200:-, ev. porto tillkommer.
Läs mer under fliken DIVERSE och Rydfilmen.......

Almundsryds Hembygdsförenings historia

Almundsryds Hembygdsförening bildades i september 1935 och invigdes 1938. Det är på sin plats och känns rätt att berätta något om hur Almundsryds Hembygdsförening bildades, hur man så småningom åstadkom vår vackra hembygdsgård och hur man anskaffade och renoverade den unika lilla skvaltkvarnen i Siggamåla. Dessutom bör det naturligtvis nämnas något om vilka de var, de eldsjälar som hade idéerna och utförde arbetet, och kanske även i korthet något om vad som hänt i föreningen under de gångna åren.

 

”Den dag kan gry, då allt vårt guld ej räcker,
att forma bilden av den svunna tid.”

 

Så inledde folkskollärare Axel Mobrand hembygdsföreningens första protokollsbok. Där berättar han också om hur det gick till när hembygdsföreningen bildades. Det var på ett JUF-möte (JUF = Jordbrukarnas ungdomsförbund) hösten 1934, som urmakare Wictor Agné kommed förslaget att man skulle bilda en hembygdsförening. Resultatet blev att en kommitté tillsattes bestående av Edit Svensson, Ryd, Gertrud Laven, Ryd, Oscar Lindqvist, Kompersmåla, A. E. Gustafsson, Tröjemåla och Axel Mobrand, Brändeborg. Kommittén inbjöd intresserade till ett möte där en lektor Elmqvist från Växjö talade över ämnet ”Synpunkter rörande hembygdsvården i Almundsryd”.

Mötet hölls i Sockenstugan, som enligt Mobrand ”efter många om och men uppläts för ändamålet”. Vid mötet beslutades enhälligt att en hembygdsförening skulle bildas och 17 personer anmälde sig direkt som medlemmar. Det valdes en interimsstyrelse med folkskollärare Axel Mobrand som ordförande. Det första interimsstyrelsen måste bestämma var vad den nya föreningen skulle heta. Två förslag fanns: Tröja Hembygdsförening ochAlmundsryds Hembygdsförening. Man bestämde sig för Almundsryds Hembygdsförening, man gjorde upp förslag till stadgar och man bestämde medlemsavgiften till en krona.
En stuga av äldre modell och en plats för en hembygdsgård där stugan kunde uppföras, stod nu överst på önskelistan. Oscar Lindqvist ställde upp med bil gratis och styrelsen reste runt i socknen och tittade pä lampliga stugor. Men antingen passade inte stilen eller var priset förhögt.
Den 21 februari 1936 höll föreningen sitt första årsmöte och en ordinarie styrelse valdes bestående av: folkskollärare Axel Mobrand, Brändeborg, ordförande, lantbrukare Gustaf Håkansson, Torstensmåla, vice ordförande och intendent, folkskollärare Allvid Aggsten, Tröjemåla, sekreterare, lantbrukare Oscar Lindqvist, Kompersmåla, kassör, och urmakare Wictor Agne, Ryd, biträdande intendent.

forsta_styrelse

Axel Mobrand Hembygdsföreningens första ordförande. Gustaf Håkansson vice ordförande och intendent. Oscar Lindqvist kassör. Wictor Agné ledamot och bitr. intendent.

Nu hade man dessutom två gamla stugor att välja på, en mangårdsbyggnad i Stensjömåla och en högloftsstuga i Milleboda. Båda var lämpliga vad stilen beträffade. Man beslutade att köpa den större stugan i Stensjömåla av Albin Svensson för 500 kronor, men samtidigt bad man ägaren till den mindre stugan i Milleboda att låta den stå kvar tillsvidare för föreningens räkning.

Ryds municipalsamhälle upplät gratis ett område intill Balders Hage till hembygdsgård och under våren och försommaren 1936 flyttades Stensjömålastugan dit och uppfördes i sitt ursprungliga skick av byggmästare Karl Johansson. 1.275 kronor kostade det.

stensjomalastugan_graskala

Den nya föreningen hade inte så många kronor i kassan, och för att få ihop till sin hembygdsstuga ordnade man en fest i Folkets Park. Det gick inte så bra, festen var ”fåtaligt besökt”, skrev sekreteraren i protokollsboken. Men skam den som ger sig! Man beslutade om en basar i stället i badanstaltens lokaler någon gång i maj 1937. Dessutom samlade man in gåvor genom en teckningslista och så lånade man 2.000 kronor i sparbanken med Hilding Johansson, Gässemåla, Ture Nicklasson, Tröjemåla och Gustaf Håkansson, Torstensmåla, som borgensmän.
Vid styrelsemötena 1937 diskuterades det pågående arbetet med uppförande av Stensjömålastugan. Urmakare Agne var kontrollant vid bygget och han lämnade noggranna redogörelser. Genom kungörelse i kyrkan och genom annonser skulle allmänheten meddelas om hur gåvor och depositioner kunde lämnas till föreningen. Det föreslogs att hembygdsgården skulle heta Baldersgården. Förslaget bordlades och kom sedan inte upp igen.

På hösten 1937 köpte föreningen även högloftsstugan från Milleboda och lät flytta den till hembygdsparken. Man lånade 500 kronor i Skånska Banken och begärde 500 kronor i anslag av Sparbanken.

På våren 1938 var båda stugorna på plats och föreningens medlemmar anmodades att ”gratis utföra röjning och plantering vid museet”.

Den 19 juni 1938 invigde dåvarande landshövdingen i Kronobergs län, August Beskow, hembygdsgården vid en invigningsfest med många deltagare. Urmakare Agne hade uppdraget att organisera festligheterna och ordna med musik och folkdanslag. Ett stort antal damer hjälptes åtmed kaffekokning, servering, lotterier och försäljning. I samband medfesten var det en subskriberad middag på badrestaurangen och inbjudna till den var bl.a. ordförandena i kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige och kommunalnämnden samt församlingens präster.

I Gustaf Håkansson hade föreningen fått en mycket intresserad och kunnig intendent. Han såg till att Millebodastugan möblerades tidstroget och han ordnade och katalogiserade alla de olika museiföremål, som skänktes till föreningen. Ett stort antal av dem skänkte han själv.
Julskyltningssöndagen 1937 hölls hembygdsföreningens första julfest. Det blev början på en tradition, som föreningen fortfarande håller styvt på. Förtäring och program har skiftat under åren, men julskyltningskaffe eller julfest, det har det alltid varit. Så här var programmet vid julfesten 1938:

Musik av herrar Allvin och Pålsson
Kåseri av A. Mobrand
Psalmodikonmusik av J. K. Löving
AIlmogehistorier av Gustaf Håkansson
Allsång ledd av Carl Allvin
Servering av kaffe
Försäljning av frukt, konfekt m.m.

Det är inte att undra på att man tog inträde! 50 öre för vuxna och 25 öre för barn.
Vid årsmötet 1939 tillsattes en kommitté med uppgift att nedteckna dialekter från Almundsryd. Kommittén bestod av Gustaf Håkansson, Torstensmåla, Ivar Håkansson, Flygaboda och Hugo Bengtsson, Siggaboda. Vid årsmötet 1940 var redan l .000 dialektord upptecknade, 1941 fortsatte dialektforskningen men 1942 hade den gått i stå p.g .a. ordföranden Hugo Bengtssons sjukdom. Den kom dock igång igen och vid årsmötet 1944 meddelades att den ordbok, som blivit resultat av forskningen skulle bli tillgänglig i hembygdsgården för dem som var intresserade.

(Ingen i föreningen känner till denna ordbok. Om någon av våra läsare vet något om den, så var snäll och ta kontakt med hembygdsföreningen .)
Under hösten och vintern 1939 – 1940 samarbetade föreningen med Almundsryds SLS-avdelning och medverkade till att en folkhögskolekurs kom till stånd i Ryd.
Sommaren 1940 hölls hembygdsgården öppen varje söndag från l juni fram till l oktober. Styrelsen skötte öppethållandet men vädjade till övriga medlemmar i föreningen att hjälpa till.

Den gamla bron över Mörrumsån vid Idekulla borde bevaras, tyckte man på årsmötet 1941 och skrev till länsstyrelsen om detta. Länsstyrelsen, Förbundet för hembygdsforskning m.fl. tillstyrkte bevarande, men när detta var klart hade rivningen av bron redan påbörjats.

 

Foto: Hjalmar Jonsson

Foto: Hjalmar Jonsson

Vid årsmötet 1943 hade Almundsryds Hembygdsförening 105 medlemmar och kronor 133:38 i kassan. 1944 hade medlemsantalet sjunkit till 104 och kassabehållningen till 111:41.

Våren 1945 var föreningens första årsbok klar. Den trycktes i mellan 300 och 400 exemplar. Hugo Bengtsson var redaktör och de övriga i redaktionskommittén var Axel Mobrand, Wictor Agne, Oscar Lindqvist och Gustaf Håkansson.

Axel Mobrand flyttade från Ryd och Wictor Agne övertog ordförandeklubban vid årsmötet 1945. Samtidigt utökades antalet styrelsemedlemmar från fem till sju. Hugo Bengtsson blev vice ordförande, Allvid Aggsten sekreterare, Oscar Lindqvist kassör och Gustaf Håkansson intendent. Två kvinnor kom in i styrelsen: Hilda Ekblad och Maja Hullberg.

Vid årsmötet 1946 avgick Oscar Lindqvist som kassör och efterskänkte samtidigt 466:79, som föreningen var skyldig honom. Som tack för detta blev han hedersledamot i föreningen. Ny kassör blev Ivar Håkansson i Flygaboda.

Ivar Håkansson efterträdde Wictor Agne som ordförande 1951. Man beslutade om ett långt sommaröppet i hembygdsgården – söndagseftermiddagar under tiden 13 maj – 30 september – och att man skulle ta inträde, 35 öre per person. Det skulle bli fest på midsommardagen medservering, sång och musik och kanske något föredrag.
1952 valde man sju roteombud, som skulle värva medlemmar till föreningen och inkassera medlemsavgifterna. Detta system höll man på med ända till i början av 1970-talet, när föreningen öppnade postgiro.

Värdinnor, eller husmödrar som man då kallade dem, valdes också för första gången 1952: Annie Nicklasson, Ryd, Ester Fransson, Ålshult, Ada Bengtsson, Ryd och Albertina Håkansson, Tröjemåla. Värdinnorna har en mycket viktig funktion i föreningen än i dag.

Husmodersföreningen avsade sig ansvaret för midsommarfirandet i Balders Hage 1952 och hembygdsföreningen beslutade ta över. Holger Petersson i Idekulla skulle köra dit löv och styrelsen skulle samlas på kvällen innan midsommarafton och resa majstången.

Nykterhetsföreningen övertog midsommarfirandet år 1953.

I augusti 1952 åkte styrelsen till Sandholmen i Ålshult för att titta på en högloftsstuga, som Maggie Stephens lovat skänka till föreningen. Den var mycket vacker och med gott virke, konstaterade man. Ett uthus fick man på köpet och det lovade snickaren Hjalmar Svensson att sätta upp igen i hembygdsparken för 295 kronor. Vedbod och avträde skulle det användas till. När det gällde själva stugan drog det ut på tiden. Man var inte överens om var och hur den skulle placeras i hembygdsparken.

Under 1953 kom det påstötningar från Ålshult att skynda på med flyttningen, eftersom stugan vid flera tillfällen utsatts för skadegörelse.
Den 14 augusti 1955 var i alla fall Bjellerstedtsstugan på plats och invigdes under högtidliga former av landshövding Bergqvist. Ryds Blåsorkester och sångkören medverkade och efter invigningen blev det middag på Ryds brunn.

Utgrävning av backen där Bjellerstedtstugan sedan placerades.

Utgrävning av backen där Bjellerstedtstugan sedan placerades.

Kostnaden för uppsättning av Bjellerstedtsstugan inklusive nytillverkade fönster, murningsarbeten och målning uppgick till något över 5.000 kronor. Ålshults Gods skänkte virke och ordnade gratis transport av stugan till hembygdsparken.
Bjellerstedtsstugan blev efterhand föreningens samlingslokal. Julfester och andra sammankomster kom att hållas där i stället för i Stensjömålastugan .

Redan 1947 hade hembygdsföreningen börjat intressera sig för den gamla skvaltkvarnen i Siggamåla. Den höll på att förfalla och man ville att den skulle bevaras. Gustaf Håkansson och Hugo Bengtsson hade tagit kontakt med ägarna till kvarnen. Resultatet blev att hembygdsföreningen 1950 fick köpa kvarnen av bröderna Hugo och Karl Svensson för en symbolisk summa. Kvarnen skulle avgiftsfritt få stå kvar på sin plats så länge den underhölls. Nu dröjde det ändå några år innan hembygdsföreningen kom igång med någon reparation. Till en början hade man nog ont om pengar, och så kom kanske flyttningen av Bjellerstedtsstugan emellan. Ett par andra projekt i början av femtiotalet som också kostade pengar var uppförandet av det s.k. källarhuset och nytt tegeltak på Stensjömålastugan.

Men i september 1957 var skvaltkvarnen färdigrenoverad och 5 juni 1958 hölls det invigningsfest med kaffe och smörgåsar för gästerna.
Nu hade Almundsryds Hembygdsförening efter drygt 20 år en hembygdsgård med tre hembygdsstugor, uthusbyggnad och vedbod samt dessutom en nyrenoverad skvaltkvarn vid en liten bäck i Siggamåla. Tydligen hade man dessutom en god ekonomi, för i slutet av 1956 konstaterade styrelsen att man hade kassaöverskott och därför inte skulle söka anslag från kommunen för kommande år.

Man kan gissa att föreningens damer kunde ta åt sig en del av äran för den goda ekonomin. En syklubb träffades regelbundet och tillverkade vinster till föreningens tombolor, det gjordes ostar till självkostnadspris för att säljas vid julfesterna. Serveringarna i hembygdsgården Tröjemåla söndag och midsommarafton var välbesökta. Så räknade man t.ex. med 300 kaffegäster midsommarafton 1953 och nettot av julfesterna var betydligt bättre än i början.

Holger Petersson hade efterträtt Ivar Håkansson som ordförande i föreningen 1955. Resten av femtiotalet och hela sextiotalet var en lugn tid i föreningens historia. Man höll stugorna öppna sommartid och på Tröjemåla söndag, och vissa år även på midsommarafton, var det kaffeservering. Julfest hade man varje år på julskyltningssöndagen och då serverades det kokkaffe och åtskilliga sorter av hembakade goda kakor i Bjellerstedtsstugan.

Vid ett styrelsemöte 1958 utsågs Torsten Johansson, Rimshult, att tillsammans med fotoklubben undersöka möjligheterna att göra en hembygdsfilm i kommunen. En kommunal filmkommitté tog hand om detta så småningom och resultatet blev den kritikerrosade Från fäder har det kommit, filmad av Ryds Filmklubb med Kalle Söder i spetsen och medmanuskript av Sture Stamming.

Årsmötet 1969 avgick Holger Petersson som ordförande och efterträddes av Yngve Hultberg.Torsten Johansson blev ny ordförande i föreningen vid årsmötet 1973 och han var en man med många uppslag och idéer. En tjärbränning i Ramsberg 1974 var ett lyckat projekt. Arbetet från stubbrytning till avslutningsfest och färdig tjära filmades av Kony Södring, Tingsryd, efter ett manuskript av Sture Stamming.

En annan satsning var linberedningen som började planeras 1975 och avslutades med brytgille 1981 i den linbasta, som Torsten Johansson skänkt och som flyttats till hembygdsgården 1979.

1970-talet var annars en orolig tid för hembygdsföreningen. Kommunen hade skaffat sig en ny idrottsplats och på den gamla Trojavallen från 1938, granne till hembygdsgården, blev det upplagsplats för plastbåtar från Ryds Industri. Båtfabriken hade dessutom vid flera tillfällen utbyggnadsplaner, som påverkade hembygdsgården.
En flyttning av hembygdsstugorna diskuterades från och till under hela sjuttiotalet. Flera förslag till ny placering diskuterades och förkastades. Detta tog mycket kraft från annat arbete och skapade splittring och t.o.m. osämja i föreningen. Men omkring 1980 blev det till slut klart att det inte skulle bli någon flyttning.

Ernst Svensson efterträdde Torsten Johansson som föreningens ordförande 1977 och 1980 tog John Svensson över ordförandeklubban.
Under ledning av Torsten Johansson påbörjades 1983 en grundlig renovering av skvaltkvarnen i Siggamåla. Den 2 juni 1984 återinvigdes kvarnen och Sture Stamming tillsammans med bl .a. Torsten Johansson och Karl Svensson gjorde under resten av åttiotalet kvarnen till en stor turistattraktion. (Om detta berättar Sture Stamming i hembygdsföreningens årsskrifter 1984-1989.)

Hembygdens år 1984 tilldelades Gustav Pålsson och Torsten Johansson Föreningsbanksrörelsens medalj till personer som på ett förtjänstfullt sätt arbetat för hembygden och kulturen. Medaljerna överlämnades vid invigningen av skvaltkvarnen i Siggamåla efter renovering.

Hembygdens år 1984 tilldelades Gustav Pålsson och Torsten Johansson Föreningsbanksrörelsens medalj till personer som på ett förtjänstfullt sätt arbetat för hembygden och kulturen. Medaljerna överlämnades vid invigningen av skvaltkvarnen i Siggamåla efter renovering. Foto: Rune Nilsson

Av annat som hände under 1980-talet kan nämnas att det inreddes en skomakeriverkstad i det lilla rummet i Millebodastugan. Bjälklagret byttes i Bjellerstedtsstugan, taket lagades och stugorna målades. Det hade ju inte varit så aktuellt att lägga ut pengar på reparationer under de år man diskuterade flyttning av stugorna.

Den 15 oktober 1988 tändes kolmilan Nanna i utkanten av Balders Hage. Idén var Torsten Johanssons men tyvärr kunde han på grund av sjukdom inte själv vara med. Kolningen pågick fram till 23 oktober och under den tiden kom besökande natt och dag till hembygdsgården. Omkring 3.000 personer räknade man med. Där var underhållning med sång och musik och på nätterna berättades det historier i den lilla kolarkojan.
Den 30 oktober var allt färdigt och kolet var packat i säckar. Av 45 kubikmeter ved hade det blivit omkring 130 hl prima kol.

Kolmilan Nanna i Balders Hage 1988 Foto: Rune Nilsson

Kolmilan Nanna i Balders Hage 1988
Foto: Rune Nilsson

Vid årsmötet 1990 bytte John Svensson på egen begäran ordförandeposten mot att bli intendent i hembygdsgården och Arne Andersson tog över som ordförande.
I juni 1998 firades hembygdsgårdens 60-årsjubileum med tal av landshövdingen, musik, folkdansuppvisning och ett rejält kaffekalas för omkring 170 gäster. Samtidigt passade man på att inviga ytterligare en byggnad, en förrådsbyggnad med garage för föreningens gamla brandbil från 1930-talet.

Hembygdsgården 60 år 1998 firades bl.a. med dansuppvisning av Urshults Bygdegille Foto: Rune Nilsson

Hembygdsgården 60 år 1998
firades bl.a. med dansuppvisning
av Urshults Bygdegille
Foto: Rune Nilsson

Arne Andersson avgick som ordförande vid årsmötet 1999 och efterträddes av Ingemar Holgersson.

När Almundsryds Hembygdsförening bildades 1935 handlade det mycket om att bevara den gamla allmogekulturen. Man ville visa hur människorna bodde och levde ”förr i tiden”. Man inredde hembygdsstugorna tidstroget, man samlade på gamla kläder, verktyg och husgeråd. Allt detta finns kvar att vårda och visa upp. Men nu har trettiotalet, när hembygdsföreningen bildades, blivit ”förr i tiden” och mycket har förändrats sedan dess. Bostäder, kläder, verktyg, husgeråd, allt har ändrats många gånger om, och mycket har tillkommit, som man inte enskunde drömma om på den tiden. Föreningens samlingar har utökats en hel del, men ingen hembygdsförening har plats och möjligheter att år efter år samla på sig allt som skulle vara värt att bevara.
Det har i stället blivit mer och mer viktigt att samla på foton från förr och nu, på det som försvinner och det som förändras, bilder på byggnader och miljöer, på människor i helg och socken.
En liten fotogrupp inom hembygdsföreningen har under de senaste 20 åren fått ihop det imponerande antalet av omkring 800 bilder. En annan viktig sak är att lyssna på och nedteckna det som äldre Almundsrydsbor kan berätta från gångna tider och en tredje sak kan vara att berätta för de yngsta eleverna på Trojaskolan om hur man levde och bodde här ”förr i tiden”. Samtidigt får man inte glömma att dokumentera hur det är i vår bygd just nu och vad som händer i dag.

”Att skapa en läsbar karta bakåt mot historien” kallade Marianna Agetorp, barnbarn till föreningens förste intendent och vice ordförande, det för i vår årsbok 2004. Bättre än så kan det inte uttryckas, och det får avsluta den här berättelsen om Almundsryds Hembygdsförenings första 70 år.

Wainy Holgersson

Ovanstående artikel är lånad från Almundsryds Hembygdsförenings årsskrift 2005.

Copyright © dafj i Ryd 2015